Det var bara några år sedan som sågen i Kalix blev tvungen att lägga ner på grund av dålig lönsamhet. I slutet av 2020 återuppstod verksamheten igen efter 1,5 år, nu i Stockult Holdings regi med Paul Björnsson som vd och optimismen var stor i Kalix.
Men efter övertagandet har konjunkturläget blivit betydligt knepigare och ovanpå det meddelade Sveaskog att bolaget minskar avverkningen med 45 procent i år.
– Vi är jätteoroliga, säger Paul Björnsson.
Marknaden är speciell just nu konstaterar han.
– Det är mindre pengar i systemen så folk i allmänhet har mindre pengar för konsumtion och det påverkar efterfrågan.
I och med att huvuddelen av Rolfs sågs produktion går till Ikeas entreprenörer och underentreprenörer klarar man sig än så länge relativt bra i och med att möbeljätten håller låga priser gentemot kunderna.
– I sämre tider tar Ikea marknadsandelar. Men man vet aldrig vad som blåser upp, till exempel om kriget i Ukraina eskalerar.
Nästa utmaning är råvaruförsörjningen.
– Allt som händer med skogen påverkar oss och våra kollegor. Ska man överleva i en tuff marknadssituation, så måste man åtminstone ha en sportslig chans att producera – och då måste man ha timmer. Men just nu blåser vindar som säger att vi inte ska ha skogen för att producera utan som något sorts rikshistoriskt museum.
Han tror inte på de som säger att vi hugger för mycket eller använder fel sorts skogsbruk.
– Det bästa är att bruka skogen – återplantera, gallra, slutavverka och försöka använda solida trävaror i så många cykler man kan, för att därefter tillverka träskivsmaterial av dem och göra nya möbler av träskivorna, för att sedan någon gång långt in i framtiden använda det som bränsle. Då har man bundit in maximalt med kol i kedjan.
Kritiken mot kalavverkningar förstår han inte. Att bruka skogen genom att ta ut träd för träd är ingen metod han tror på. Han förespråkar den typ av stora avverkningar som exempelvis Sveaskog och Holmen ägnar sig åt.
– Det är seriösa och certifierade skogsbolag som tar ett stort ansvar.
Att gå tillbaka till äldre tiders avverkningsmetoder skulle enligt Paul Björnsson motverka sitt syfte.
– Det skulle ta för lång tid att avverka, med risk för att träden självdör och absolut inte binder in något kol.
Dessutom skulle det bli enormt dyrt att ta ut timmer från skogen på det viset, menar han, och därmed ännu dyrare för konsumenterna i alla led.
– Och om träet blir för dyrt har konsumenterna inte råd med den gröna omställningen.
Enligt hans sätt att se det är sågverken motorn i den gröna omställningen.
– Det är ju sågverken som säkerställer att kolet i träet binds in i produkter som möbler och konstruktionsmaterial.
Konsekvensen om Sveaskog inte kan börja leverera igen är att sågverk försvinner, menar han.
– Det som då återstår att göra med skogen är att koka pappersmassa eller elda upp den i fjärrvärme. Då binder man inget kol.
Sågverken är viktiga för inlandet, understryker han, och tar Glommersträsk som exempel. Där ligger hans andra sågverk.
– Utan det hade Glommers haft ett par hundra arbetstillfällen färre och samhället skulle riskera att tappa så många invånare att man miste skolan.
Han tycker det är dags att politikerna tar ett helhetsgrepp om skogen.
– Vi är för flata i frågan i Sverige och för passiva gentemot EU som håller på att köra över oss. Vi borde inse allvaret, lägga saker och ting på bordet och diskutera det. Det handlar om vilken välfärd vi vill ha.