Margurite Fransson har bott i Månsbyn i 20 år och har haft hästar lika länge.
På tisdagskvällen tog hon som vanligt in sina tre hästar från hagen in i stallet. Klockan var 22.45. Drygt en timme senare när hon skulle gå och lägga sig såg hon genom fönstret att stalldörren var öppen.
Hon har tidigare haft en objuden besökare i stallet och tyckte det kändes obehagligt. När hon gick ut fick hon se att en box var tom.
Hon undrade om hon hade glömt stänga dörren och boxen, men även om hon skulle ha gjort så vill hästar inte lämna varandra, konstaterar hon.
– De är väldig tajta och dessutom helt tokiga i att äta gräset som just har kommit upp, så hade de tagit sig ut skulle de inte ha stuckit.
Hon uppmärksammade också att ett grimskaft var borta. Hon rådgjorde i telefon med sin sambo som inte var hemma och de bestämde att hon skulle ge sig ut och leta ensam med bilen.
Snart kom hon på att hon behövde ta med sig en grimma och vände tillbaka för att hämta den. Just då kom hästen springande i full fart längs med byavägen från Kalixhållet.
Den hade grimma på sig, dock inte sin egen, och ett grimskaft hängde ner. Eftersom hon aldrig har grimmorna på hästarna varken i hagen eller inne i stallet kände hon sig nu säker på att någon hade varit där och lett iväg hästen.
– Hästen kom till mig direkt. Han var dyngblöt av svett, hela hästen kokade. Jag satte i honom i boxen och man såg att benen var ömma.
Hon ringde polisen som kom och tog upp en anmälan.
– Jag darrade i hela kroppen. Det var både hemskt att hästen var försvunnen och att någon hade tagit sin in hos en. Sedan kunde jag inte sova.
Hon parkerade bilen framför stalldörren under natten och har försökt se vart spåren ledde.
– Han hade kommit från en skogsväg lite längre bort.
Hon har ingen aning om vem det kan ha varit som gjort det.
– Jag vet inte om det är någon som stjäl hästar eller om det är något busstreck. Vem kan vara så elak att man går och tar någon annans häst? Det är ju ett levande djur – det är hemskt.
Hon är trots allt glad att det var en av hennes äldre hästar som hittade hem själv, men nu har hon varit i kontakt med veterinären.
– De vill komma ut och titta på benen och det är dyrt. Ena benet har svällt och vi kanske måste åka in på en klinik och undersöka om det är en skada. Så det är inte roligt.