Nöd när kyrkans män styrde

Vi börjar med en visit vid kyrkstugan där Nederkalix församling har sommarcafé med våfflor och kaffe.
- Det här var Blekgården, kyrkoherdens fårhägn. Förutom får och kor hade han sju hästar. Bönderna undrade om han verkligen behövde ett så stort stall. Församlingen hade problem med djuren, de trängde in på kyrkogården.
Birger Nyström berättar att det varit tre förödande bränder i kyrkostaden där det fanns cirka 150 kyrkstugor.
År 1595 förstördes även kyrkan som byggdes under andra halvan av 1400-talet.
- Den blev utbränd invändigt. Taket brann och inredningen, men stenmurarna, väggarna, blev kvar.
Birger Nyström har grävt fram mycket intressant i protokollen.
Till exempel om sockenmagasinet som låg vid kyrkmuren, på nuvarande parkeringen.
- Sockenmagasinet var ett sätt att motverka missväxten som vanligtvis kom i sjuårsintervaller. Kronan lånade ut korn till bönderna, det skeppades hit med båt och förvarades i magasinet. Men böndernas dilemma var att de måste betala tillbaka.
Busringning
Ett problem på 1800-talet var "överringningen" i klockstapen - folk busringde så storklockan måste gjutas om i Stockholm.
Dagens problem med den flagnande kyrkgaveln är inget nytt, påpekar Birger Nyström:
- Man hade problem med väggen redan på 1700-talet. En teori är att spejargluggen var öppen hela året och där drog det in snö och regn. En annan teori är konstruktionsfel som det brukar kallas med modernt språkbruk. Hur det ligger till måste experterna klara ut.
Onödig skandal
Den nu aktuella skandalen med dödskallar och benrester vid Älvkyrkogården känns minst sagt onödig.
I ett protokoll från 1829 berättas att ben från äldre gravar varje vår grävdes ned i särskilda gravar. Kyrkovaktaren var med "för att samla dessa jordiska lämningar efter döda, hvilka ej till stor wämjelse för de lefvande borde ligga kringspridda på kyrkogården".
I kyrkans vapenhus beundrar vi en milstolpe som är inmurad i väggen:
- Den är från 1663 och hittades nedanför Månsbyberget och nuvarande E4. Man hade problem med vägen som rasade ned i älven. Ungefär 1695 blev Kustlandsvägen klar för hjulfordon.
Fattigbössan
I vapenhuset finns även fattigbössan.
- Den är troligen från 1700-talet. Kyrkoherden räknade upp pengarna på sockenstämman så man skulle se att det gick rätt till.
Kyrkoherden eller prosten var ordförande på sockenstämman och hade det avgörande inflytandet i socknen.
- Han var en auktoritet och företrädde socknen utåt. han kunde läsa och skriva och kunde även latin. Han hade kontakt med länsstyrelsen, domkapitlet och så vidare.
Församlingen ägde kyrkobordet, marken och byggnaderna, som hade högt mantal. Men kyrkoherden hade besittningsrätten:
- Därmed hade han fler röster i sockenstämman än alla andra tillsammans. Det var sällan omröstningar, men han bestämde mycket, var närmast vår herre.
Sockenskrivaren Johan Jakob Rutberg, riksdagsmannen från Stråkanäs, var en motvikt.
- Han tålde inte präster. Hansåg att präster gjorde ingenting, men hade bra betalt. Bönderna ville ge honom fullmakt att rösta på sockenstämman i deras ställe.
Jordinnehav och skatteförmåga avgjorde om man fick vara med i sockenstämman som ofta hölls på helgdagarna - sista stämman var på julafton 1862.
Första kommunalrådet
Rutbergs sonson, löjtnanten Johan Rutberg, blev Kalix första "kommunalråd".
Då socknen 1863 ombildades till kommun blev han ordförande i kommunalnämnden och kommunalstämman (nuvarande fullmäktige)
Även nu fick noblessen stor makt, men kyrkans män fick ta ett steg tillbaka.
Grosshandlaren och riddaren Johan August Bergman skänkte fyra statyer till kommunen, två av dessa finns kvar i kyrkan.
- Han skänkte även pengar till sjukhuset, mer än alla andra kommunmedborgare tillsammans betalade i skatt det året.
Villkoret var att han skulle få en framträdande plats på kyrkläktaren, mitt emot predikstolen.
Maktfördelningen
De så kallade fyrktalen avgjorde maktfördelningen i kommunen. Johan August Bergman och J. Bergman-Olsson, som båda bodde
i Stockholm, hade tillsammans nästan 40 procent av rösterna i kommunalstämman.
- Men det blev sällan omröstningar. De konflikter som fanns var ofta med Töre, alltså Törefors bruk. Även Övre bygden, området kring nuvarande Vitvattnet och Morjärv, kände sig utanför.
Kommunalstämman var kvar till början av 1920-talet. Sedan blev det demokrati - 1921 fick kvinnorna rösträtt.
En person - en röst
Birger Nyström tycker inte det var bättre förr:
- Nej, det var nöd och fattigdom. Allt är bättre nu. Kalixborna har aldrig haft det så bra, det vågar jag påstå.
- Dessutom har vi en helt annan demokrati. Det är en person, en röst, som gäller. På sockenstämmans och kommunalstämmans tid var det förmögenheten, den ekonomiska ställningen, som avgjorde.

Nöd när kyrkans män styrde

KALIX. Förre kanslichefen Birger Nyström har skrivit en bok om Nederkalix socken före 1863. På den tiden styrdes Kalix av kyrkans män och de välbärgade i samhället. NSD har följt Birger Nyström på en historisk vandring med den medeltida kyrkan i centrum.