Vi har berättat om Bengt Ek som i maj i år vräktes från sitt hem, ett hem han haft i 32 år, i Trollbergsdalen, Morjärv.
Han blev hemlös men fick några dagar senare ett boende på campingen i byn. Det boendet behövde han också lämna, redan i juli.
Han hade ramlat i duschen i Folketshuskällaren och brutit armen, och föreningsföreträdare säger att de ansåg att han behövde ett bättre boende.
Han valde då att flytta in i sportklubbens stuga vid Bryggartjärn i byn.
Stugan ligger fint vid vattnet men den har inte rinnande vatten, inget kök och för toabestyren finns utedass.
En kompis kom dit med en säng och han upplever att det gick bra att bo i stugan trots att den saknar vissa saker och trots att han då hade en gipsad arm.
– Jag har varit med och ordnat stugan och utedasset och jag har sett till att där alltid finns ved, så jag tänkte att jag gott kan få bo där en tid, säger han som blev sårad över att han, trots alla insatser i klubben i 38 år, inte fick bo där.
Maria Ejdelund, ordförande i Morjärvs SK, säger att det var av omtanke de ville att Bengt skulle ha ett annat boende.
Olyckan inträffade för en tid sedan, en bit från sportklubbens stuga.
– En dag i slutet av augusti eller början på september kopplade jag Jack (hunden, smålandsstövare, reds anm) till en expanderlina fäst vid midjan och gav mig ut på en springtur. Jag sprang över en bro, någon hade kört med skogtraktor där och jag fick parera för kvistar, men det gick bra. Någon meter framför oss dyker plötsligt en hare upp och Jack får en väldig fart och i hastigheten ramlar jag, berättar Bengt Ek som fortsätter:
– Jag märkte ju att jag slagit huvudet, jag blödde men jag tog mig 2,5 kilometer tillbaka till stugan där jag lade mig ned. Jag har en ljus, stickad tröja på mig och jag minns att blodet forsar och jag tänker "hur ska det här sluta?". När jag vaknar, vid femtiden på morgonen, ringer jag 112.
Där börjar resan till sjukvården som, kort beskrivet, går mellan olika vårdinrättningar.
Det visar sig att Bengt fått en svår hjärnskakning och sår på huvudet och i ansiktet.
Efter tiden i vården blir det en tid på korttidsboendet Viljan i Kalix och på äldreboendet Hemgården i Töre.
– Huvudet och ansiktet hade en blåaktig färg en tid, men det gick över, och skadan har helat bra. Jag trivdes bra på Hemgården, jag fick hjälpa till och trivdes bra med det, men jag ville förstås hem till Morjärv.
Det har gått några dagar sedan Bengt fick nyckeln till nya hemmet, i det som en gång var äldreboendet Gärdet i byn.
Äldreboendet är sedan många år nedlagt, nu består huset av hyreslägenheter i stiftelsen Kalixbos regi.
Bengts lägenhet är en så kallad en och en halva (ett och ett halvt rum och kök). Intill köket finns matplats och vardagsrum i samma stora utrymme och en sovalkov, samt hall och badrum förstås.
– Jag har krattat lite här ute, jag trivs med att ha något att göra, säger han och ser sig nöjt omkring.
Grannen Hans Hellman tittar förbi, vännerna Katarina Burman och André Bagein är också på besök.
– Vilken tur att olyckan ändå slutade väl! Du är verkligen en kämpe Bengt, säger Katarina Burman.
– Jag vet ingen som du, som kan ha det så dåligt och samtidigt må så bra. Din alltid så positiva inställning är helt fantastisk, säger André Bagein.
– Det är fint med grannar och det är varmt och skönt här. Det blir bra det här, säger Bengt Ek.