När Mikaela Hjärtström hämtat sin son hos farmor och svängde in med bilen på gården i Vallen, utanför Kalix, möttes hon av en syn hon sent ska glömma.
– Hela entrétrappan var full av blommor, paket, gåvokorgar och kort. Min kompis hade ställt fram allt och bad mig att läsa hälsningen som kom med gåvorna.
”Till Mikaela och familjen! Vi Kalixföretagare har läst och följer med i din historia och har blivit väldigt berörda av den. För att ge dig och din familj lite glädje och kärlek i vardagen så har vi samlat ihop lite gåvor till er. Som ni kan se så svämmar det över med kärlek till dig och din familj. Styrkekramar!”
– Jag blev så överraskad och överväldigad. Tänk att alla de här människorna tänker på oss. Vi fick hudvård, smycken, plädar, biokort, restaurangcheckar, ja, det fanns till och med saker till våra tre hundar! Det var hjärtevärmande, säger Mikaela och berättar att det var som lilla julafton och Elliots ögon lyste av att se alla paket.
Han fyller snart två år, Mikaelas lille son. Det var när hon precis hade fått Elliot som hon upptäckte en knöl i bröstet.
Sjukvården bedömde om och om igen att knölen var mjölkstockning. Men det var cancer, och den hann sprida sig innan Mikaela efter upprepad kontakt med sjukvården äntligen blev undersökt. Mikaela var bara 26 år när hon fick sin diagnos. Trippelnegativ bröstcancer med spridning till levern.
– Prognosen var dålig från första början, men jag tänkte att jag ska bli den där som sticker ut från statistiken, och redan efter en månads behandling var dottertumören i levern borta.
Efter ett år av tuffa behandlingar med cellgifter, operation, strålning och ännu en omgång av cellgifter var hon äntligen cancerfri.
– Jag tog min sista tablett i juli och undersökningarna visade inga spår av cancer.
Hon firade den avslutade behandlingen tillsammans med sambon Emil, sonen Elliot och resten av släkten. Mikaela började jobba 25 procent på sitt jobb och gladdes åt att livet äntligen skulle återgå till det normala. Men glädjen blev inte långvarig.
– I oktober hittade man en spridning till levern och nu räknas min cancer som obotlig. Det var en chock, ett fruktansvärt hårt slag för alla som står mig nära.
Den 9 oktober skrev Mikaela skrev ett känslosamt inlägg på sin Facebooksida:
” …kronisk cancer, nej det var verkligen inte så det skulle bli. Den bästa tiden skulle vara nu, där vi skulle få komma tillbaka till en vardag och lägga cancern på hyllan. Istället blir den en del av vår vardag igen, för alltid, jag går sönder hela tiden. Att inte veta om det handlar om månader eller år. Hur länge får jag finnas för min son? Ska jag behöva lämna min sambo själv? Vi som skulle gifta oss efter vi fixat allt. Lämna alla nära och kära i en livstid med sorg. Jag är rädd, rädd för vad som händer nu …”
Många Kalixbor har följt Mikaelas tuffa kamp och många blev bestörta av hennes nya besked. En av dem var Hanna Öman, som driver Gårdsbutik Bagarstugan i Vånafjärden.
– Jag och Erika Kofoed, som har en secondhandbutik, började prata om att vi ville göra något för att ge Mikaela och hennes familj en guldkant. Det var ju rosa oktober och förutom att skänka pengar till cancerforskning ville vi stötta Mikaela, säger Hanna.
Via en företagargrupp på Facebook fick de genast med sig över 30 andra företagare i Kalix. Alla ville skänka lite kärlek åt den unga familjen.
– Vi tänker att Mikaela och hennes familj går igenom något väldigt svårt och när man är sjukskriven blir det även ekonomiskt tufft. Nu kan de kanske få gör lite roliga saker tillsammans, säger Hanna.
Mikaela har knappt hämtat sig än efter den fina överraskningen och vill skicka ett stort tack till alla människor som tänker på henne, Emil och Elliot.
– Jag kommer aldrig att kunna återgälda den kärlek jag får uppleva av helt okända människor men jag vill att de ska veta att det blev en härlig boost mitt i allt det svåra.
För Mikaelas del väntar nu fortsatta behandlingar. Tumören i levern ska analyseras innan nästa omgång av cellgifter sätts in.
– Jag tänker inte lägga mig ner och ge upp. Jag ska göra det bästa av den tid jag har kvar. Prognosen är dålig men mitt mål är fortfarande att bevisa motsatsen.