Två små snacksskålar och en vas i vitt är de enda alster hos Matilda Nilsson, 30, som inte är till salu.
– Jag drejade dem under kursen förra vintern och det var då mitt intresse för keramik väcktes, säger Matilda Nilsson när hon tar emot i den gamla ladugården i Pålänge där hennes farmor huserat fjällkor och kalvar och mamma och pappa härbärgerat sina höns i många år.
Nuförtiden delar Matilda utrymme med hönor och tupp och i ladugården snurrar drejskivan flitigt.
Med varsam hand och känsla för de ruffa detaljerna har Matilda inrett ladugården på föräldragården. Den fungerar nu som både verkstad och butik/showroom. Ladugården ligger naturskönt vid snötäckta ängar som under sommaren fylls av betande kor. Familjens hästar har sin hage på byggnadens andra sida.
Inne i keramikverkstaden flödar ljus från flera fönster. Gamla rännor har fyllts med grus och väggarna har fått ny färg. Drejskiva och brännugn samsas om utrymmet med bord och hyllor fyllda av muggar, ljusstakar, vaser och fat i olika modeller och storlekar. Tanken är att besökare både ska kunna se Matilda dreja och köpa med sig keramik.
– Jag har alltid varit kreativ och intresserad av att skapa, måla och sy. Men Innan förra våren hade jag aldrig drejat förut. Så fort jag satte mig vid drejskivan kände jag att jag hade det i händerna och det var otroligt roligt. Efter den där tvåtimmarskursen hade jag fått ett nytt intresse.
Matilda åkte hem till Kalix alldeles upprymd. Hon skrev ner alla tips hon fått och beställde en bok om krukmakerier så fort hon kom hem.
– Strax därefter fyllde jag år och fick både drejskiva och keramikugn av mamma, pappa och min sambo i 30-årspresent. Jag började öva så ofta jag hade tid och lärde mig mer och mer.
Matilda var mammaledig med yngsta dottern och så fort barnen sov satte hon sig för att jobba med leran. Det var också under mammaledigheten som drömmen om att satsa helt och fullt på keramiken väcktes.
– Jag har jobbat som sjuksköterska i nio år och arbetat på både palliativa avdelningen och på onkologen. Jag har jobbat med svårt sjuka människor och det har gjort att jag fått andra perspektiv på livet, säger Matilda och konstaterar att livet är här och nu och drömmar är till för att uppfyllas. Man måste våga följa dem.
Visst tycker arbetskamraterna att det är tråkigt att Matilda slutar inom vården, men hon har lovat att ställa upp och jobba extra när det finns behov.
– Jag har alltid trivts jättebra med mitt jobb som sjuksköterska, men nu ville jag satsa på min passion.
Det var när Matilda la upp bilder på sina alster på instagram som beställningar började strömma in. Vänner och bekanta ville köpa det hon skapat, det blev en bekräftelse på att hon var på rätt väg.
– Jag fick en jättefin respons av kalixborna och snart kom önskemål om specifika muggar och fat. Jag insåg att många gillar det jag gör och att jag faktiskt har en chans att leva på min hobby. Det var då jag vågade ta beslutet att säga upp mig.
Matilda säger att visst kan jobbet som keramiker vara ensamt, men hennes mamma jobbar också hemifrån och mor och dotter både lunchar och tar kafferast tillsammans.
– Mina föräldrar, min syster och min sambo Nils stöttar mig fullt ut i min satsning. Vi planerar redan för att åka tillsammans på en keramikturné på Gotland i sommar.