Marie Stenman i restaurangen. Än så länge lagar de maten själva till gästerna.
Marie Stenman är uppvuxen på gården intill och när hon var liten fick hon hjälpa sin pappa Anders Engström både på gården och på viltfarmen.
– När pappa hade viltfarmen hade han ett hägn med kronhjortar, dovhjortar och vildsvin, det var därför den fick heta Mariebergs viltfarm, berättar hon.
Han är numera pensionär och det var längesedan han började trappa mer verksamheten som först var till salu i många år utan att han fick den såld.
Marie Stenman har jobbat som projektledare i bygg- och anläggningsbranschen i Luleå i 17 år. Under pandemin blev det mycket distansarbete och hon fick chansen att flytta tillbaka hem till byn. Samtidigt väcktes tanken hos henne och hennes man att börja driva anläggningen vid sidan av sina vanliga jobb.
– Vi såg en möjlighet att kunna förvalta gården vidare, renovera och få verksamheten att blomstra som i forna dagar.
Hennes pappa var i grunden jordbrukare, men lät bygga upp några stugor i början av 1980-talet för att utvidga sin rörelse och hoppades kunna locka hit turister. Då stugorna hade året-runt-standard och var utrustade med dusch och toalett blev de snart efterfrågade även av Försvarsmakten som ofta behövde boenden åt sina anställda.
Allteftersom efterfrågan ökade byggde han ut flera stugor och några hotellrum, både i anslutning till huvudbyggnaden där receptionen och restaurangen ligger och i en röd timring på höjden tvärs över vägen, granne med det hus där Marie Stenman själv bor.
Blomstringstiden för viltfarmen var i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Då var det många företag som kom hit och höll konferens med aktiviteter i skogen. De körde terrängfordon, lagade mat över öppen eld, fiskade, sov i stugor och åt i restaurangen, berättar hon.
Eftersom hennes pappa alltid varit intresserad av militärhistoria samlade han parallellt på militärfordon och grundade en stiftelse, Kalixlinjens museum. Statens försvarshistoriska museer har deponerat ett sextiotal fordon till museet som finns uppställda på andra sidan vägen.
När Marie Stenman och hennes man tog över företaget och anläggningen med 60 bäddar började de med att byta namn.
– Vi vill ju vårda och ta hand om den här anläggningen på ett bra sätt men vi måste göra det på vårt sätt, slår hon fast.
Hon vill tydligt hålla isär museidelen och mer förfina besöksanläggningen och lyfta fram den. Några djur har de inte.
– Här kan man bo i stugor eller i hotellrum med full service och få uppleva den orörda Kalixälven under alla årets skiftningar.
Utanför anläggningen står fortfarande en militärhelikopter, men tanken är att framöver helt separera den militärhistoriska delen i museet från turistanläggningen.
Ännu så länge är det bara de två som jobbar och de lagar även all maten, så det är en liten organisation, men målet är att kunna anställa fler. De har börjat ta emot både företag som vill ha sina konferenser hos dem och turister som vill jaga eller fiska eller bara uppleva naturen, men man måste boka i förväg.
De samarbetar också med andra aktörer i branschen, till exempel jakt -och fiskeguider och forsrännarföretag.
– Vi smyger igång och kör inte fullt ut. Men tanken är att vi ska komma igång och synas och marknadsföra oss lite mera, så folk får veta att vi finns.
Nästa steg blir att försöka knyta kontakt med en säljagentur.
De känner fortfarande att de har mycket att lära sig eftersom de är nya i branschen.
– Vi försöker skynda långsamt.
Det gäller också renoveringarna. Det är en gammal anläggning och det är hela tiden saker som behöver bytas ut.
Dessutom har de även tagit över pappans stugor på Rånön i skärgården.
– Vi har inte djur nu, utan vår profil är att gästerna ska få komma hit och uppleva Kalix älv och skärgård. De kan åka hundspann, uppleva norrskenet, stjärnhimlen eller bara sitta vid älvkanten med en kopp kaffe, slappna av och finna lugnet i naturen.
Marie Stenman och hennes man bestämde sig för att ta över hennes pappas verksamhet i Mariebergs viltfarm och bygga upp Kalix Riverside Inn.
Tror du på besöksnäringen i Kalix?
– Ja, det måste jag göra, annars skulle jag inte kunna hålla på med det här. Jag gör det med tillförsikt. Det har varit tuffa tider med pandemin och nu med inflationen, men jag vill tro att det ska gå.
Har du misströstat någon gång?
– Det är klart man haft dagar när man har funderat på vad man gett sig in i och jag gör det här litegrann med skräckblandad förtjusning, men då brukar jag säga åt mig själv: Ta det lugnt och ta en sak i taget. Jag måste inte ha allting tipptopp på en gång, det har vi inte ekonomi till heller, utan man får ta det stegvis.