Joachim Karkea har alltid tyckt om att mÄla. Men det avgörande ögonblicket kom nÀr han som tolvÄring hade svÄrt att hitta en praktikplats.
â Min lĂ€rare föreslog att jag skulle praktisera hos en konstnĂ€r. âJa, det kan jag ju göraâ, tĂ€nkte jag.
Han fick komma till konstnÀren Bror Kruukka som bodde i Lovvikka.
â Han mĂ„lade mest norrsken, det var han som visade hur jag skulle göra. Sedan har jag utvecklat det, jag fortsatte i hans anda. Det Ă€r ju naturligt att man mĂ„lar norrsken â för mig i alla fall. Det syns ju hela tiden, och Ă€r sĂ„ fascinerande.
Norrsken Àr inte helt enkelt att mÄla men nu börjar det gÄ bra, berÀttar han,
Vad Àr hemligheten?
â Mycket vatten och mycket fĂ€rg. Sedan mĂ„ste papperet hinna torka till en viss grad, man mĂ„ste gĂ„ och spegla det mot ljuset för att se. Det Ă€r lite teknik.
Direkt efter praktikperioden gick Joachim Karkea och köpte egna fÀrger. Sedan har han mÄlat mest hela tiden. NÀr han var 23 Är började han pÄ konstutbildningen vid Sunderby folkhögskola dÀr han gick i tre Är. Vid sidan av mÄleriet har han jobbat med lite av varje, just nu Àr han taklÀggare.
Han mÄlar nÀstan uteslutande i akvarell.
â Jag hittade aldrig min egen stil med olja, det var som ett evigt kĂ€mpande. Det var ju kul och sĂ„, men jag har inte riktigt tĂ„lamod heller. OljefĂ€rg torkar ju aldrig. Akvareller gĂ„r fort.
Hur har din konst utvecklats genom Ă„ren?
â Nu Ă€r den lite friare, jag har slĂ€ppt lös mer. Jag lĂ„ter fĂ€rgen göra jobbet, det blir aldrig som jag har tĂ€nkt. Jag har en plan, men sedan fĂ„r jag Ă€ndra efter resans gĂ„ng. SĂ„ jag följer fĂ€rgen, helt enkelt.
â Det Ă€r ju det som Ă€r sĂ„ bra med norrsken, det rör sig ju hur som helst, helt perfekt. Jag behöver inget foto heller, jag bara kör pĂ„.
Joachim Karkea hÄller med om att ljus Àr bland det svÄraste man kan försöka sig pÄ som konstnÀr, men ocksÄ det mest fascinerande. Nu har han Àven gett sig pÄ pÀrlemormoln, som han har med pÄ ett av verken i utstÀllningen i Kalix.
â Det Ă€r de moln som man brukar se pĂ„ vĂ„ren, högt upp. NĂ€r solen Ă€r pĂ„ vĂ€g ner lyser de nĂ€stan som diamantfĂ€rger.
Första försöket blev dock inte sÄ lyckat, sÀger han.
â Jag gjorde en bild och det blev katastrof. Jag tĂ€nkte att jag ger det en chans till, och det blev den hĂ€r, sĂ€ger han och pekar pĂ„ ett av verken i utstĂ€llningen.
Efter tv-programmet âKonstnĂ€rsdrömmenâ, dĂ€r han kom pĂ„ delad andra plats, har Ă€ven ljuset fallit pĂ„ honom sjĂ€lv. UppmĂ€rksamheten blev stor och mĂ„nga hörde av sig. Och för hans mĂ„lande har det varit positivt.
â Det fick sig en skjuts, jag fick mycket uppskattning efter programmet och har nog mĂ„lat mer nu Ă€n tidigare.
I början av maj Àr nÀsta utstÀllning, i LuleÄ, och till den ska han mÄla nytt. Papperet Àr bestÀllt och allt Àr förberett. Men dÄ blir det nÄgot helt annat. Vad det blir Àr inte helt klart, men han har lite idéer:
â Jag funderar pĂ„ att mĂ„la LuleĂ„motiv den hĂ€r gĂ„ngen, bara för att de ska hĂ€nga dĂ€r. NĂ„got som Ă€r typiskt LuleĂ„, sĂ€ger han lite hemlighetsfullt.
I helgen stĂ€ller han ut i Kalix för första gĂ„ngen. Senaste utstĂ€llningen var i Ăverkalix, och tidigare har han visat sin konst i LuleĂ„ och Boden. I slutet av maj stĂ€ller han ut pĂ„ Sigtuna slott och i september i PiteĂ„. I framtiden hoppas han kunna arbeta med konsten pĂ„ heltid.
â Det Ă€r vĂ€l mĂ„let. Och det gĂ„r ju bra nu, sĂ€ger han och ler.