Mait förenar det bästa ur två världar
PAJALA. - Tur att du kom hit nu, för snart är vi gruvarbetare allihopa!Orden kommer från Seidi Larsson och väninnorna bryter ut i gapskratt.Så är det ofta på stickcaféet i gamla skolan - numera Maits Allehanda - i centrala Pajala.
Seidi Larsson jämför stickcaféet med gamla tiders syjuntor. "Då satt vi hos varandra, pratade, stickade och sen satte man nystanet i fickan och gick hem igen", berättar hon.
Foto: Lotta Nilsson
Varje onsdagkväll arrangerar hon dessutom stickcafé, som brukar locka ett tiotal kvinnor.
Just denna kväll har fem kvinnor sökt sig hit, alla med en stickning i händerna och ett glatt humör tillhands.
- Det betyder oerhört mycket att vi kan träffas så här, säger Seidi Larsson.
Hon får medhåll av Siw Niemi, som är inflyttad från Kiruna och ser stickcafét som en möjlighet att lära känna fler människor på den nya bostadsorten.
- Stickcafé finns ju i vissa städer, och det är roligt att vi kan ha det i lilla Pajala också, säger Ebba Wilhelmsson.
Många glada skratt
Elin Markusson, 35 år, är yngst i gänget och hon ser fördelen i att kunna få tips av sina "stickkompisar".
- Det vore kul om fler kom hit, och gärna fler yngre människor, säger Elin Markusson.
- Många yngre kan inte ens sticka en häl, säger Eivor Lehtipalo som liksom de övriga erbjuder sig att hjälpa dem som söker sig till stickcaféet - om de själva vill lära sig det gamla hantverket.
Annars går det förstås ypperligt bra att uppsöka stickcaféet med ett annat hantverk i händerna: den sociala samvaron, kaffedrickandet och de många skratten kan vara väl så givande som själva skapandet.
Hela byggnaden är som skapt för den verksamhet den hyser.
Loppis i skolsalen
I en av skolsalarna - svarta tavlan hänger ännu kvar - är det loppis med allt mellan himmel och jord.
Privatpersoner får lämna in sina saker som Mait Andersson sedan säljer mot kommission.
Den andra skolsalen hyser hantverk av 22 hantverkare från trakten, och alstren spinner från hemstickade halsdukar och virkade pannlappar till handmålade föremål
i trä och keramik och smycken.
Här finns också de antika möblerna som kommer från alla håll och kanter - alla med en lång historia.
- Jag älskar själv antikviteter. Jag brukar besöka auktioner tillsammans med min far, säger Mait Andersson.
Hon berättar att upphovet till butiken var sju väninnor som gick samman och hade en loppis i ett par veckor.
Skilda världar
Det var i december förra året, och det blev en succé.
- Jag kände att jag ville fortsätta och på den vägen är det, säger Mait Andersson som fick vara tjänstledig från jobbet som tandsköterska i ett halvår och numera jobbar halvtid åt landstinget och därmed får driva sin rörelse på halvtid.
- Det var en dröm att få driva en affär, och så länge jag orkar ska jag fortsätta. Mina jobb är två helt skilda världar, men jag får träffa mycket människor i båda rollerna och det är det bästa av allt, säger Mait Andersson och ler stort.
Gruvan skulle kunna ge din verksamhet ett uppsving?
- Ja, det tror jag. Vi hoppas nog alla här på att den ska bli verklighet, säger Mait Andersson.
Tips för ett bättre Pajala
➊ Det borde finnas fler lokaler. Det finns människor med idéer men bristen på lokaler hindrar dem.
➋ Kommunledningen bör jobba vidare för tillväxten - gruvan men också på andra områden.
➌ Att Pajalabor blir bättre på att stötta varandra, att alla tänker på att lägga jantelagen åt sidan.
➋ Kommunledningen bör jobba vidare för tillväxten - gruvan men också på andra områden.
➌ Att Pajalabor blir bättre på att stötta varandra, att alla tänker på att lägga jantelagen åt sidan.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!