Lunchbuffé vid Flasabäcken

På vägskylten står det Sklörbacken. Thore Alm och Birgitta Landberg från Norrbottens ornitologiska förening parkerar bilen och hänger på sig ryggsäckarna. Kikaren dinglar på bröstet.
De svänger vant in på en stig som leder rätt ut i skogen, här går de så gott som varje dag. De övervintrande fåglarna måste få sin mat.
På vinterklädda stigar går vi mot Flasabäcken där vintermatningsplatsen är belägen.
Längst stigen finns ett 20-tal fågelholkar i olika storlekar uppsatta. Runt hålen finns svart gummi.
- Längst E 4 hittar jag ofta tappade stänkskydd. De är perfekta att sätta runt hålet på fågelholkarna. Då kan de inte göra hålet större och små fåglar blir inte bortkörda, säger Thore Alm.
Nu på vintern är holkarna vinterbäddade så att frusna fåglar kan sova varmt.
- Här brukar vi stanna och kolla vad som händer, säger Birgitta Landberg.
Vi kikar mellan trädgrenarna. Det är fullt med fåglar.
Fågelbuffén dukas
Birgitta Landberg fyller på matbehållarna och knyter upp större matbitar i snören på träden. Frön, bröd, leverpastej, jordnötter, fläskpannkaka, talg och svålbitar.
- Titta, det har gått åt mycket leverpastej.
Thore Alm sätter ut sittunderlag i den intilliggande timrade vindskyddet och dukar fram kaffe och Birgitta Landbergs bullar.
- Till helgen är vintern i sitt vintrigaste tillstånd.
Då är det dags för "Vinterfåglar in på knuten", då räknas alla fågelarter i Sverige som syns till vid fågelbord, hem och vintermatningsplatser. Samtidigt pågår, från första januari till sista februari, Norrbottens egen räkning av "Vinterfåglar".
- Här brukar vi komma upp till en 20-25 arter, säger Landberg.
Vi sätter oss och tittar på fåglarna. Det är som ett skådespel där den ena scenen följer på den andra.
Blåmes, svartmes, talgoxe, domherrar och tre hackspettar är några av dem som samsas kring maten.
- Det här är kontrasten till fjärrkontrollen. Här hörs inga motorljud, här får själen sitt, säger Thore Alm.
- Nu är någonting stort på gång, viskar Birgitta Landberg.
Ekorren tog för sig
Mycket riktigt. En grå-vit ekorre är i intågande. Den stannar upp och studerar oss. Vi får godkänt och ekorren tar med sig mat till förrådet någonstans inne i skogen.
Plötsligt skriker en hes röst. De små fåglarna fladdrar till.
- Åh, nu har vi en lavskrika på ingång.
Och minsann inte mindre än tre lavskrikor landar efter några överflygningar vid matbordet.
Vintermatningen är viktig.
- Utan vintermatningen skulle det finnas betydligt mindre mesar. På 1800-talet fanns det få mesar här. Numera är de välnärda till våren och får ofta två kullar på en sommar, säger Thore Alm.
Men det finns en fågel som är riktigt storbjuden.
- Kungsfågeln finns här. Men den har inte varit hit och ätit. Den är insektsätare och går igenom spindelväven för att äta insekter som fastnat. Det är otroligt att den lilla kroppen kan överleva i vinterns kyla, säger Alm.

Lunchbuffé vid Flasabäcken

Vintermatningen av fåglar når just nu sin höjdpunkt. Kommande helg är helgen som det finns absolut minst mat att hitta ute i skogen under hela vintern.Men vissa fåglar har tur, de har hittat en vintermatningsplats.