Stefan Brännmark och hustrun Ingrid i Risögrund minns väl vad som hände den där dagen i slutet av juli 1987.
Stefan Brännmark jobbar skift i fabriken i Karlsborg och säger till äldsta sonen, sju år, att de ska åka och hälsa på en arbetskompis i dennes stuga i Ryssbält under dagen. Sagt och gjort. När de åker därifrån åker de kustvägen, via Sören och Påläng.
– Det är en massa bilar nere i hamnen i Sören, människor är förstås nyfikna på den här utbåtsjakten, och vi stannar också till där. När jag håller på att parkera så kommer en löjtnant, han är från Kiruna, och ber mig stiga ur bilen. "Varför ska jag göra det" svarar jag och jag får inget svar. Jag vägrar kliva ur bilen, säger Stefan Brännmark som beskriver hur löjtnanten blir jättearg.
– Han slår näven i motorhuven, gormar och skriker. Han riktar sin AK4 mot oss och gör mantelrörelsen och då slutar jag diskutera med honom. Jag är vid den här tiden själv i hemvärnet, jag har ett sådant vapen hemma, jag vet vad det är.
Polis kallas till platsen, Stefan Brännmark grips och sonen får följa med.
Polisen tar också in Stefans bil, den kommer han att få hämta när saken är utredd.
– Jag är förstås chockad, vad händer?
På polisstationen möts Stefan Brännmark av en polisman han är bekant med. Han förstår att ett misstag begåtts och raljerar "här ska låsas med dubbla lås".
En annan polisman skjutsar hem sonen, där också en av Stefan Brännmarks bröder med familj finns nu när det är semester.
– Två polisen från Säpo kommer, jag ska förhöras, jag hämtas från arresten. När de ser mig säger de genast "det här är fel person". Jag släpps men hinner inte till mitt skift i fabriken, de får ta in en ersättare. Förmannen vi hälsade på under dagen ringer och får veta vad som hänt.
Vad tänker och känner du när det här händer?
– Jag är skärrad, jag är inte van vid att bli inlåst.
Vad händer efteråt?
– Alla ville höra vad som hänt, det ringer så in i bomben. Thure Wadenholt, milochef, ringer dagen efter händelsen och ber om ursäkt för det som hänt. Han vill komma och be om ursäkt på plats men jag säger att det inte är nödvändigt nu när han ju bett om ursäkt.
Av alla människor som finns i hamnen då så grips just du, har du funderat på varför?
– De letade nog efter en viss person, och kanske är vi lite lika till utseendet.
Militären utreder händelsen som också hamnar på Justitieombudsmannens (JO) bord.
– De stämplas, de får kritik för felaktigt handlande, säger Stefan Brännmark som bara får ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
Stefan Brännmark beskriver att han inte mådde bra efter händelsen, inte minst för att den drogs upp om och om igen.
– På jobbet fick jag smeknamnet Spionen.
Åren går och sonen som var med i bilen vid det här hemska tillfället ska mönstra för värnplikten.
– Han berättar då vad han varit med om, han är ju påverkad eftersom han var så pass gammal att han minns. Han blir då avförd, han behöver inte göra värnplikten, säger Ingrid Brännmark som tillägger att anhöriga runt familjen också reagerat starkt på det som inträffat.
Stefan Brännmark säger att det är många år sedan människor slutat prata om händelsen.
– Det är ju en rolig historia, på ett sätt.
Frågan är om det fanns någon ubåt.
– Jag tvivlar på det, inte så långt in som i Töre i alla fall, det är väl möjligt att det fanns längre ut, säger Stefan Brännmark.