Organisationerna Childhood och Barnrättsbyrån står bakom granskningen "Vem ska tro på mig? - en granskning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen”.
Granskningen omfattar tiden januari 2019 till och med maj 2022 och organisationerna har hittat 209 rapporteringar från Statens institutionsstyrelse, SiS, där någon form av sexuellt våld eller kränkning förekommit på institutionen.
Det är i snitt fem händelser i månaden och de handlar om våldtäkt, övergrepp, ofredande, icke-fysiska kränkningar och kontakt ospecificerat.
Rapporterna är från 20 av 21 SiS-hem och varje år placeras sammanlagt omkring 1 100 barn och ungdomar där, de flesta med tvång enligt LVU.
Majoriteten av rapporterna rör klagomål från barn till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) men här finns också klagomål från annan till Ivo, Lex Sarah-dokument på SiS, ungdomsråd SiS och annan dokumentation.
Övergreppen handlar oftast om beskrivningen att manlig personal utsätter omhändertagna flickor för sexuellt våld, men det finns också rapporter om sexuella övergrepp mot pojkar.
I 193 av de 209 rapporterna är de beskrivna förövarna personal vid ungdomshemmen, nio rör annan ungdom och i sju fall har det inte varit möjligt att utläsa vem förövaren är.
Den vanligaste formen av sexuella kränkningar och våld från personal uppges vara den som benämns ofredande, följt av beskrivningar av icke-fysiska kränkningar som sexualiserade kommentarer och blickar.
"Vad som kännetecknar de institutioner med högst siffror är att de alla tagit emot flickor under studiens undersökningsperiod" står det i granskningen det också framgår att i de fem domar avseende våldtäkt som identifierats under åren 2017 till 2022 är den åtalade en manlig personal och brottsoffren flickor.
I granskningen framgår att en ökning, totalt sett, skett mellan 2019 och 2020, en ökning som består 2021 och de första månaderna 2022.
Elisabet Åbjörnsson Hollmark, generaldirektör på SiS, säger apropå uppgifterna i granskningen till SVT att "det är fullständigt oacceptabelt".
Hon säger vidare "det är jätteallvarligt och det här måste vi klara bättre".
Hon säger också att det viktigaste nu är att säkerställa att barnen kan larma internt inom myndigheten och att de tittar på att införa en central larmfunktion.
– Här behöver vi fortsätta med styrka för att åstadkomma en värdig och trygg vårdmiljö för de här barnen. Man ska inte bli utsatt när man är placerad i SiS, säger Elisabeth Åbjörnsson Hollmark till SVT.
Flest rapporteringar totalt sett under 2019, 2020, 2021 och till och med mars 2022 har institutionen Folåsa (20) och där efter har institutionerna Johannisberg och Råby 18 rapporter vardera.
Tomas Fjellvind säger att det är bra att frågan lyfts och att det måste jobbas hårdare med den.
Han säger att Johannisbergs ungdomshem har jobbat mycket med frågan, att personalen vet hur de ska agera när någonting händer, att de är bra på att rapportera händelser och vidare att de tar referenser och intervjuar nya medarbetare noggrant.
– Jag har svårt att tro att vi har större problem på Johannisberg än vid de andra institutionerna, det här är snarare ett strukturellt problem som vi måste arbeta vidare med.
Hur jobbar ni med frågan?
– Vi har som sagt jobbat mycket med det här i många år. Vi får ändå in medarbetare som beter sig på ett fruktansvärt dåligt sätt mot barn och unga. Det är fruktansvärt att det händer, jag blir arg och ledsen. Att det händer en gång är redan det en gång för mycket, det är ett misslyckande varje gång det händer. Vi jobbar mycket med etik, värdegrund och bemötande och det behöver vi fortsätta med.
Tomas Fjellvind säger också att hanteringen i samband med uppgifter om sexuella kränkningar och våld är att medarbetaren plockas bort från det klientnära arbetet, medan utredningen pågår, och händelsen polisanmäls.