Den gamla ladugården har byggts om på ett enkelt och smakfullt sätt. Här kan Matilda Wikström nu både arbeta och sälja.
Matilda Wikström slår upp dörren till sin verkstad hemma i Pålänge. Den gamla ladugården har i dag förvandlats till en gemytlig och genuin keramikverkstad.
Det är inte bara Matilda Wikströms verkstad som har förändrats. Hela hennes liv har också förändrats i och med att hon provade på att dreja.
– Jag kände direkt att ”wow”. Det är nästan en meditativ grej. Man är verkligen här och nu. Och jag fick också väldigt mycket beröm direkt som jag började, säger hon.
Hon formligen älskade känslan av att skapa med händerna och rätt snart hade hon också utvecklat flera olika koppar, skålar och ljusstakar.
– Det är så roligt. Och det är också så spännande att få hitta fram till nya former, säger hon.
Efter tio år som sjuksköterska på sjukhuset i Kalix kände hon att hon ville prova på att göra någonting annat. Maken Nils Wikström har stöttat henne helhjärtat och han har också funnits med när ladugården har förvandlats till keramikverkstad och butik.
– Först har Nisse arbetat. Sedan har han varit hemma och när barnen har lagt sig har han kunnat vara här och snickra. Han har varit och är ett fantastiskt stöd tillsammans med resten av min familj. Utan dem hade det inte varit möjligt, säger hon.
Många av hennes alster har också fått namn från bygdemålet, kalixbondskan.
– Det känns rätt att få sätta de namnen, det är ett mål som håller på att försvinna. Det här är mitt sätt att bevara det litegrann. Det går också hand i hand med miljön jag håller till i, en av byns allra första gårdar, i en gammal ladugård där djuren har stått. Det är här alstren växer fram, säger hon.
De har också försökt att bevara den ladugårdslika miljön i rätt hög utsträckning.
– Jag har försökt att hitta namn som jag tycker passar. Som den här ljusstaken, den kallar jag spe. Och det betyder smal, tunn och lite gänglig, säger hon.
Fem år har gått sedan hon och hennes man byggde nytt hus vid Pålängeån. I dag har de två barn, och hon har tagit ett nytt steg i yrkeslivet.
– Jag ville prova om det här bär. Och det känns som att det gör det. Jag mår bra. Samtidigt finns det många som uppskattar det jag gör för i dag skickar jag min keramik till platser lite varstans i världen.
Hur hon under så kort tid lyckats lära sig hantverket och parallellt också klarat av att hitta en väg att sälja sina alster förklarar hon med fokus på marknadsföring och en gnutta flyt.
– Jag har satsat på webbshop, fina bilder, relevant innehåll, rätt tajming och marknadsföring i sociala medier. Sedan har jag fått ett enormt stöd från lokalbefolkningen, långt över vad jag ens vågat drömma om. Och så har jag uppmärksammats av några influensers som visat upp mina produkter. På så sätt har jag fått en extra skjuts och nått ut till fler utanför Norrbotten, säger hon.
Matilda Wikström har sin keramikverkstad i en gammal ombyggd ladugård i Pålänge.
Från hennes visningsrum kan man också blicka in i hönshuset där man nu har stora, genomskinliga glasväggar.
Matilda Wikström tar en lerklump och sätter den på drejskivan. Och det ser ut som om hon inte har gjort någonting annat i livet.
– Jag älskar att komma in hit och börja dagen. Det känns verkligen som att jag har hamnat rätt här, säger hon.
Mellan hennes händer förvandlas lerklumpen till en graciös och vacker skål.
– Men det är många moment i det här. Just det här är väl nästan det som går snabbast, säger hon.
