Det var i höstas som den tidigare lokalpolisområdeschefen meddelade att han skulle lämna myndigheten och i stället börja jobba som längdchef. Men det var inte helt självklart att hoppa på det nya uppdraget när frågan kom, berättar Lars Öberg.
– Det var ett av de absolut svåraste valen jag stått inför hittills. Det tog nog ungefär en månad för mig innan det hade värkt fram hur jag skulle göra när jag visste att jag inte skulle få tjänstledigt från polisen den här gången. Det var ett svårt beslut men det känns helt rätt.
Varför har du gått tillbaka?
– Det är väl kärleken till sporten. Det här är fjärde gången jag går tillbaka och jobbar för Svenska skidförbundet och innan dess har jag även jobbat tre år med USA:s skidförbund. Jag har väl egentligen hela tiden haft det här draget, dels att man tävlingsåkt själv och hela tiden känt suget att hålla på.
– Jag har ju kunnat jobba ideellt här i Kalix skidklubb under 25 år parallellt med de här professionella uppdragen, men nu att få jobba professionellt och dessutom i en ny roll som jag inte prövat förut var för lockande för att säga nej.
Finns det någonting du kan ha med dig från ditt jobb som polis i det här uppdraget?
– Det finns väldigt många paralleller måste jag säga. I båda fallen handlar det om att få till en bra lagkänsla, laget före jaget. Att kunna jobba tillsammans och kommunicera med andra människor handlar ju om samma sak i grunden, i med och motgång.
– Den roll jag har nu är mer kopplad till ett indirekt och strategiskt ledarskap. Att skapa förutsättningar för att exempelvis landslagschef, tränare, medicinska teamet, marknad, kommunikation och de nationella cheferna gör ett så bra jobb som möjligt. Att vara längdchef har ur den aspekten många likheter med min tidigare roll som lokalpolisområdeschef.
Hur är det att jobba med de här elitåkarna till skillnad från polisens medarbetare?
– Den stora skillnaden när du jobbar med elitidrott är att du jobbar med extremt inspirerade och motiverade personer. Det är ingen som håller på med längdskidåkning som inte är 100 procent inspirerad och motiverad. Utmaningen är många gånger att hålla tillbaka och undvika att de aktiva blir överbelastade och skadade, om jag pratar generellt ur ett tränar- och ledarperspektiv.
Hur är det att kunna vara med i de här stora sammanhangen (som OS) på nära håll om man har ett sådant skidintresse?
– Det blir lite att man går tillbaka till det som gjorde att man drogs till sporten när man själv var elitaktiv. Att få känna den här nerven. När man kommer in i de här sammanhangen som exempelvis världscupen i Ruka när Frida Karlsson slog Therese Johaug för första gången på hur många år som helst. Då dras man in och det är nästan som att man själv känner att man är en åkare i spåret på nytt.
Har du alltid åkt skidor själv?
– När jag växte upp i Kalix var det väl egentligen bandyn som var den stora sporten i Kalix. Det var egentligen det jag var mest involverad i och lyckades egentligen bättre som bandyspelare än att åka skidor i ungdomsåren. Jag var med i länslaget i tonåren men det fanns något sug till längdskidorna hela tiden som drog.
– Jag började i Nyborgs sportklubb och sedan blev det Kalix skidklubb. Allt eftersom framgångarna kom så kom jag in på skidgymnasiet i Gällivare och från att jag var 16 år försökte jag elitsatsa och lyckades som senior få några landslagsuppdrag.
Hur är det att jobba som längdchef och göra det från Kalix?
– Pandemin har väl hjälpt till. Falun är huvudkontoret fortfarande men pandemin har lärt oss att många av de strategiska chefsuppdragen går utmärkt att bedriva på distans. När pandemin släpper kommer det behövas att man har lite mer fysiska möten, och det längtar jag till.
Hur har pandemin påverkat arbetet kring längdlaget?
– Det är en jättestor apparat. Många gånger är jag djupt imponerad av de aktiva, hur de tvingas behålla sitt fokus på att prestera max när de väl står på startlinjen men ändå tänka på allt med riskbeteendet kring covid. Hela tiden tänka smittförebyggande, tester och nästan göra tester så man får skavsår i näshålan. Det är djupt beklagligt att vi ska behöva leva under de här förhållandena men vi har ju inget val.
– Jag tycker vi gjort ett fantastiskt bra jobb tillsammans, aktiva, medicinska teamet, vallateamet, tränarna och landslagschefen. Det känns verkligen som att vi skapat bra förutsättningar för att kunna göra bra ifrån oss på OS, men sedan vet man aldrig när någon kan trilla dit och bli sjuk.
Hur har din första tid som längdchef sett ut, med tanke på OS?
– Det har varit att komma in lite successivt, skruva lite och smörja lite där det behövts men också se om det finns något behov av justeringar. Jag kom ju in i november så det har väl mest varit att försöka vara ett bollplank till tränarna, vallachef och landslagschefen.
Varför är du inte på plats på OS?
– Huvudsakliga skälet är väl egentligen att jag har så många andra ansvarsområden än just landslaget som jag känner att jag behöver sätta mig in i. Sedan vet jag också att det är begränsade möjligheter att kommunicera digitalt från Kina vilket också gör att många av mina arbetsuppgifter på hemmaplan hade varit svåra att utföra.
Samma dag som det här publiceras är det OS-invigning. Vad gör du då?
– Förmodligen är det någon form av digitala möten som gäller. Jag är redan i viss mån inne i vissa framtida utmaningar, exempelvis hur vi ska satsa in mot VM i Planica 2023, som är nästa stora mästerskap, och i att bidra till att Sverige får ett skid-VM på hemmaplan år 2027. Men det kan också mycket väl vara så att jag försöker titta lite på tv och se hur det går på OS också.
Hur många medaljer blir det?
– Det kan vara kantboll in och kantboll ut men jag sticker väl ut hakan och säger, i princip alla lopp där damerna tävlar har vi medaljchans.
Om tio år, var ser du dig då? Är du tillbaka hos polisen?
– Nej, nu ser jag det som lite mer långsiktigt eftersom jag inte heller har kvar någon annan anställning. Jag ser fram emot att kunna bidra till att vi ska kunna göra svensk längdskidåkning, som redan är bra, ännu bättre. Sedan hoppas jag vara kvar och bidra till att vi får ett skid-VM i Sverige, förhoppningsvis år 2027 i Falun. Det är väl så långt jag tänker, sedan får framtiden visa hur det blir.