Per Holmqvist har vänt åter till Bondersbyn utanför Kalix.
– Kan det vara nåt att skriva om, undrar han när vi springer på varandra av en slump på Havremagasinet i Boden, där det just nu visas en fotoutställning av Lena Lagerstam och Bernt Selberg om kampen som ett antal eldsjälar i Kalix bedrivit sedan mitten av 1970-talet, inte minst mot miljöförstöring.
Per Holmqvist är en självklar del av den kampen.
Efter de senaste årens sjukdom i både cancer och Parkinson tycker han inte att han är så engagerad längre, vilket känns deppigt. Just miljö- och landsbygdsfrågor har alltid varit hans stora intresse och det som drivit honom framåt. Nu tänker han att han inte lever upp till vad han skulle vilja orka med att göra längre.
I nästa andetag berättar han att han är på väg till H2 Green Steel tillsammans med elever från Färnebo folkhögskolas miljölinje. De är på två veckors studieresa för hållbar omställning i norra Sverige och nu tajmar de kungens besök på stålverksbygget där de hoppas få chansen att visa sina plakat.
– Grönt stål finns det? Är det grönt om malmen kommer från Kina? Är det grönt om det byggs stridsvagnar och kanoner av stålet, frågar sig Per Holmqvist medan ungdomarna ivrigt drar i honom för att komma iväg.
Per Holmqvist är född i Luleå 1949 och det var i Luleå hans engagemang startade. I början av 1970-talet blev han en del av miljörörelsen och senare också en ihärdig motståndare mot kärnkraft.
När nej-sidan förlorade flyttade han till Morjärv.
– Det kändes så himla bittert och jag kände att jag behövde komma ifrån allting.
I Morjärv började han arbeta som tågklarerare på järnvägsstationen. Det han särskilt minns från det jobbet var att han lyckades stoppa två tåg, ett lastat med hormoslyr och ett annat på väg till Kamlunge med borrutrustning till ett projekt för förvaring av atomsopor.
– Jag släppte inte in dem i byn, berättar han med stolthet.
Givetvis är han aktiv i nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken som strider för att planerna på ett kärnkraftverk i Pyhäjoki ska stoppas. Detta var anledningen till att han 2015 cyklade till Bryssel för att lämna över en skrivelse till EU-parlamentet.
Per Holmqvist med sonen Albin Holmqvist i Bondersbyn.
Han var också en stark motståndare till svenskt EU-medlemskap eftersom makten till beslutshavarna skulle öka ännu mer då.
När Sverige ändå gick med i EU flyttade familjen under en period till Norge i protest. Ytterligare en orsak var ett kvotsystem som gjorde att de inte fick börja leverera mjölk igen, eftersom de sinlade korna den tid han var som mest engagerad i EU-frågan.
När de kom tillbaka igen bosatte de sig i Bondersbyn där hans fru Maria har sitt föräldrahem.
På många sätt har han varit före sin tid. Han slutade flyga redan 1987, har arbetat för att minska bilismen och i decennier lobbat för solenergi, landsbygdsutveckling och närproducerad mat.
Totalt tio barn har han och medan han och hans fru bodde i Bondersbyn med sju barn såg de tillsammans med ett tiotal andra familjer till att det startades en föräldrakooperativ förskola i byn. Förskolan finns kvar än idag.
Själv blev han bonde, men parallellt drev han en nätbutik för närodlad och ekologisk mat.
Men 2007 fick de problem. Skolskjutsen skulle inte längre köra fram till deras gård och de vägrade släppa iväg barnen till den stora trafikerade vägen.
På en eftermiddag hade hans fru skaffat jobb i Piteå och de hade fått en lägenhet där. De flyttade igen.
Per Holmqvist levererade varor på cykel under den tid han jobbade med Nordansmak.
Per Holmqvist började nu med en ny satsning, ekobutiken och veganrestaurangen Nordansmak, där även nätbutiken ingick. Många har sett honom cykla runt och leverera matvaror i Luleå, men de hade också avtal med Bussgods i hela länet. Alla som anställdes var långtidsarbetslösa som fick en ny chans.
För tre år sedan lades Nordansmak ner, affärerna gick inte runt. Men ekologiska livsmedel är idag ett självklart inslag i de stora livsmedelsbutikerna, så han lyckades ändå med sitt mål.
Nu flyttar han och hustrun tillbaka till Bondersbyn igen, eftersom det blir billigast för dem.
Senare på kvällen, berättar han, ska ha han ett telefonmöte med gruppen som arbetar för ett hållbart seniorboende i Bondersbyn.
– Vi har fått bygglov nu så vi ska bestämma hur vi ska gå vidare.
Han nämner i förbifarten att han i våras var med och arrangerade en Visst ska vi leva-festival i Bondersbyn. Och att han har anmält sig till nätverket Ett hållbart Kalix som ska dra igång i november.
Vi får nog helt enkelt slå fast att engagemanget fortsätter.