Cirka fem år har gått sedan Umid Dadamukhamedov, 35, och Shokhida Dadamukhamedova, 36, lämnade Uzbekistan. Den här dagen firar Umid sin 35-årsdag och vännerna Birgitta och Leif Sandberg har kommit förbi på födelsedagsfika.
Umid Dadamukhamedov och hustrun Shokhida Dadamukhamedova, 36, valde att lämna Uzbekistan och huvudstaden Tasjkent för ett nytt liv i väst. Den här dagen firar Umid sin 35-årsdag och vännerna Leif och Birgitta Sandberg har kommit förbi på födelsedagsfika.
Efter en mellanlandning på runt ett år i Södertälje valde de att flytta norrut.
Till Norrbotten, där de slutligen landade i Morjärv.
– När vi kom dit kunde vi knappt någon svenska alls trots att vi bott ett år i Sverige, säger Shokhida.
I Morjärv började det däremot att hända saker med språket.
– Där finns fantastiska människor. De välkomnade oss på ett sätt som vi inte trodde var möjligt. Bland annat fanns där volontärer som höll i svenskundervisning. Vi är så otroligt tacksamma för allt de gjorde för oss, säger Shokhida.
Efter ett år i Morjärv flyttade paret till Kalix och barnen Asal, 7, och Zarina, 12, talar i dag perfekt svenska.
– Språket är ju viktigt om man ska komma in både på arbetsplats och på skola. Vi har ju inte gått någon SFI utan vi har lärt oss det mesta bara genom att prata med våra arbetskamrater, förklarar Umid.
Umid fick arbete på Rolfs såg i Kalix där han arbetade i två år. Där lärde han känna bland annat Leif Sandberg som nu har blivit en god vän.
– Leif och Birgitta har blivit som extra föräldrar till oss och lite som farmor och farfar till våra barn. Asal brukar fråga ”när ska Leif komma”, berättar han med ett leende.
Den 12 april 2021 började han på sitt nya jobb på sågen, där han under de tre första månaderna arbetade på justerverket för att sedan fortsätta till själva såglinjen.
– Där träffade jag den gubben, säger han och ser på Leif med glimten i ögat.
Sedan skrattar alla gott runt bordet.
– Det är han som har lärt mig mycket där, säger han.
– Alla svordomar, inflikar Leif spjuveraktigt.
Sedan blir Umid allvarlig:
– Det var viktigt att få någon som kunde och som ville ta hand om mig. En utländsk kille som inte var så bra på språket och som aldrig hade arbetat på en såg. Det var ju lite svenskmonopoli på sågverket så jag var kanske den förste utlänning där också.
Läkaren från Uzbekistan blev här i stället sågverksarbetare.
– Det var fantastiskt. Jag menar det verkligen. Det var riktigt kul, säger han med eftertryck.
Shokhida fick jobb som vårdbiträde på äldreboendet Rönngården i Kalix. Men det långsiktiga målet har hela tiden varit att kunna återvända till läkaryrket.
Och dit är de i dag på mycket god väg.
Nu är båda två läkarassistenter på Kalix sjukhus. Hon arbetar på rehabavdelningen och han på akutmottagningen.
– Jag är ju neurolog och Umid har specialistinriktning mot öron, näsa, hals, berättar hon.
Till hösten väntar ett dagslångt kunskapstest och klarar de det får de arbeta självständigt som läkare.
Hon har som målsättning att fortsätta att arbeta som neurolog där mycket av fokus ligger på strokerehabilitering. En sådan avdelning finns också i Kalix. Umids specialistområde är öron, näsa och hals och där finns närmaste avdelningen i Sunderbyn.
– Jag har arbetat med med öron och näsa. Allra mest med öron. Det är också där som jag har gjort forskning, säger Umid.
– Och hamnade i en bakaklyv, inflikar Leif skämtsamt och drar ner födelsedagens största skratt.
Sjuåriga dottern Asal och hennes storasyster Zarina talar båda helt perfekt svenska.
Vägen mot ett yrkesliv som läkare i Sverige har varit lång, det har tagit flera år.
– Vi förstår att det måste vara så. Man måste värna om kvaliteten i vården, säger Umid.
Visionen är på sikt är att få kunna vara med och bygga upp en permanent klinik i Kalix där man kan erbjuda specialisthjälp inom öron, näsa och hals.
– En överläkare i Sunderbyn är intresserad av att öppna en klinik här eftersom de kommer hit från Sunderbyn och opererar en gång varje vecka. Det är patienter från bland annat Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Överkalix och Övertorneå som redan i dag kommer hit till Kalix, berättar Umid.
Familjen Dadamukhamedov, som har flyttat 660 mil västerut, har skapat sig ett nytt liv i Kalix.
– Vi kan ju ge någonting tillbaka. Bland annat genom vår färdighet och vårt yrke. Det är att försöka ge människor ett bättre liv och en möjlighet att bli friskare. Vi har blivit väl mottagna. Vi vill arbeta som läkare och bidra med något bra här i vårt nya hemland, säger Shokhida.