– Nej, vi ser ju inga sådana tendenser i år, men det kan vara lokala skillnader, säger Ebba Henning Planck på Skogsstyrelsen.
Det går inte att tänka att endast en minskning av älgstammen i sig ska leda till minskade skador, fastslår hon.
– Det finns inga sådana linjära samband. Det är väldigt många andra faktorer än älgens bete som påverkar. Det handlar om ekologiska processer som tar jättelång tid. Hur lång tid kan man inte säga.
Om djuren har ätit mycket under flera år när älgstammen har varit större, så kan det ha uppstått en betesskuld. Ett långvarigt högt skadetryck gör att det tar längre tid för skogen att återhämta sig.
Det kan också handla om att det har varit sen snösmältning eller vad det finns för foder att tillgå, inte bara i skogen utan på intilliggande marker.
– Allt det här bidrar till skadenivån.
Hon tror att det gäller att ha tålamod och uthållighet.
– Vi behöver se över tid hur det utvecklas, om det nu finns en betesskuld och om vi så fall kan komma i kapp. Vi får ha lite is i magen och avvakta.
Kan valet av metoder av skogsbruk påverka?
– Ja, absolut. Ju mer tall det finns, desto fler tallar finns det att sprida skadorna på, för älgarna gillar ju inte gran. Men samtidigt går det inte enbart att satsa på att föryngra tall. Det påverkar också hur många plantor av andra trädslag det finns som har möjlighet att komma upp.
Rönn, asp och sälg är exempel på träd som älgen tycker om och behöver.
– Därför är det viktigt att även den sortens träd finns och det är något man kan påverka exempelvis genom hur man röjer.
Älgen vill dessutom också gärna äta bärris och ljung.
– Dessa kommer senare i skogens omloppstid och då behöver det komma in ljus, så att träden får inte stå för tätt. Det kan även ha lite att göra med hur man markbereder.
Enligt Skogsstyrelsens rapport "Skogsbrukets kostnader" som gjordes på uppdrag av regeringen och lämnades in 2019 beräknades nivån av viltskador på tallungskog uppgå till en årlig kostnad av 1,15 miljarder kronor. Utöver nedsättning i skogsproduktion har skogsbruket även kostnader för de motåtgärder man genomför för att minska viltskadornas omfattning och effekt, till exempel att sätta upp viltstängsel. Sammanlagt uppgick kostnaderna enligt till 7,2 miljarder kronor per år.