Vi-veckan är en temavecka i Kalix och skolorna är basen för arrange-mangen.
Alla 1-6-skolor i Kalix har i dagarna besök av kenyanska ungdomar som spelar teater om livet på gatan i Nairobi.
Det är en vardag vitt skild från vad vi är vana vid att se. Barnen lär sig att det finns människor som lever utan bostad, utan mat och med faran ständigt närvarande.
De får se en scen där en polis slår barn, och de får veta att även om det inte är tillåtet att slå barn i Kenya heller så händer det och nästan alltid utan rättsligt efterspel.
Många frågor
Först ut att få besök av teatergruppen var Innanbäckens skola, dit också barnen från Ytterbyns skola sökt sig.
Den timslånga föreställningen följdes av frågestund och barnens frågor tog inte slut.
De handlade om huruvida det verkligen är så som de just fått se, på riktigt, om hur gamla barnen i ensemblen är, om deras språk, om vädret i Kenya och om varför vuxna slår barn, om barnen får gå i skolan och om varför människorna i Kenya inte flyttar till Sverige.
Varför?
Fanny Ahlbäck Strömberg hade flera frågor till ensemblen, som uppges berätta en historia de själva varit med om, och en av dem rör orättvisan.
- Varför är det så stor skillnad på oss och er?
Turphine Achieng, 19 år, svarar med hjälp av tolk att i Sverige är människor väldigt disciplinerade, men i Kenya gör man lite som man själv tycker.
Ensemblen, bestående av människor som är 12, 13, 19, 20 och 21 år, berättar att 50 till 60 procent av barnen i Kenya får gå i skolan.
Mångfald
Björn Emmoth, rektor för Kulturskolan och projektledare för Vi-veckan, säger att kontakterna med kenyanerna slöts i samband med VM i samarbete och Kampala-samarbetet.
- Det här är en väldigt bra inledning på Vi-veckan, som alla skolor arbetar brett med redan från starten. "Vi" är ett så bra ord, "vi" kan vara "vi" i klassen och "vi" i världen, huvudsaken att det inte är "vi och de", säger Björn Emmoth som ser mångfalden som den viktigaste frågan att arbeta med i länet.
- Det spelar ingen roll om det startar tio nya gruvor i länet, det måste finnas tolerans i ett samhälle, annars växer det inte. Problemet för Kalix är inte att det flyttar ut 200 personer varje år, problemet är att det inte flyttar in lika många. Vi blir bevisligen färre och färre och mer likadana och vi måste skapa förutsättningar för att människor vågar uttrycka sig, vågar vara olika. Det är jättesynd om alla som känner sig annorlunda känner att de måste flytta till Stockholm för att kunna vara sig själva, säger Björn Emmoth.