Precis innan han skulle fylla 50 år fick han frågan om han kunde tänka sig att skriva ett matchreferat till Kalix Bandys hemsida. Då hade han i stort sett aldrig författat en text. Inte ens dagboksanteckningar. I dag är Stefan Wikström från Nyborg en av bandysveriges mest uppskattade och lästa bandyskribenter.
Här kan vi tala om en late bloomer.
– Ja, det kan man nog säga, säger han och ler stort.
När vi går nere vid bandyisen en halv timme innan matchstart den här vackra onsdagskvällen singlar små smäckra snöflingor ned. Ni vet, sådana som man kan urskilja och sedan följa med blicken under deras väg ned mor marken. Här stod Stefan Wikström som sargvakt under många år i samband med Kalix Bandys hemmamatcher.
– Att stå här har ju varit ett sätt att hjälpa klubben. Det här var också ett sätt att träffa människor. Och att få se bandy. Står man här kommer man riktigt nära spelet, säger han och blickar ut över isen.
Han hälsar på några åskådare som hänger vid det snöklädda staketet en bit upp. Spelarna har nu lämnat isen efter uppvärmningen och de stora ismaskinerna har precis rullat ut. På håll leker ett gäng barn i en av snöhögarna vid sidan av planen men ännu står endast en ensam själ på läktaren mitt emot.
Det var -22 grader alldeles utanför Kalix men här vid isen är det mer beskedliga -16. Som om bandyguden höll två varma lovikkavantar över den plats som vigts åt bandyspel. Stefan Wikström får nästan något drömskt i blicken när han står där mitt i flingornas långsamma färd.
– Kalix är vackert men frågan är om det finns någonting som slår det här, säger han.
Det är i den här miljön som han får inspiration till sina texter. De har en personlig prägel och skrivs berättande nästan i diktform. Betraktelser vävs in med händelser på och runt isen och allt skrivs utan talminus. Han får frågan hur han har hittat den formen och han funderar en stund.
– Ärligt talat så vet jag inte. Jag hade ju aldrig skrivit något innan. När jag började skriva så blev det så här. Och så har jag sedan fortsatt. Jag bara berättar, säger han vänligt.
Intresset för hans texter har också ökat. De som följer honom på Facebook, Twitter, klubbens hemsida eller på sajten Bandyfeber vet att det trillar in en text ett par timmar efter att en elitseriematch har spelats på Kalix IP.
– Det blir två matcher för mig varje kväll. En här och en vid datorn. Att skriva ihop en text tar ungefär lika lång tid som en bandymatch, säger han.
Och han skriver under pseudonymen Sargvakten. I bandysverige är han i dag ett begrepp där de flesta känner honom vid det namnet.
– Jag tänkte att jag måste ju ha ett artistnamn, säger han och skrattar.
Den här kvällen började annars lite avigt. Ja, kanske var det ett tecken på vad som skulle hända med det lag som han följer och stödjer. Först glömdes mobiltelefonen på pappersbruket i Karlsborg där han arbetar. Sedan lyckades han få med sig två vänsterhandskar. Anteckningsblocket och pennorna har han ändå kommit ihåg – och det är i Stefan Wikströms fall ändå det viktigaste. Ska man arbeta i den temperaturen gäller det också att vara utrustad och rutinerad. Eluppvärmda sulor i skor och i handskar och en hel uppsättning kulspetspennor där åtminstone två, eller tre alltid är på värmning i handsken eller i innerfickan. I dag är han spelarvärd på idrottsplatsen med uppgift att hjälpa gästande lag tillrätta. Spelet, ja det sköter motståndarlaget på egen hand. Kanske lite f ö r bra för Stefan Wikströms smak för den här kvällen åker hans Kalix på däng med 1-7 i streckmatchen mot Tellus. När Stockholmslaget gör kvällens första mål efter ett pricksäkert utkast ser man hur han sluter ögonen samtidigt som han höjer pannan mot skyn. Fem sekunder senare antecknar han i blocket. I halvtid ligger Kalix under med 1-4 och han sätter sig inne på kansliet för att få lite värme.
– Det här kan ha varit årets sämsta halvlek, säger han samtidigt som han lägger ifrån sig glasögonen som har immat igen.
Trots nederlag brukar hans texter alltid ha en humoristisk och positiv underton. Det har gjort att de blir lästa också av motståndarna.
– Jag tycker inte om att såga. Jag skriver inte så, säger han.
Nej. Stefan ”Sarvakten” Wikström skriver inte så. Han skriver på sitt sätt. Ett sätt som har gjort den 57-årige pappersbruksarbetaren från Nyborg i Kalix till en av landets mest omtyckta bandyskribenter.