Jan och hustrun Inger Bergendorff flyttade från bostadsrätten på Valhallavägen till lägenheten i Tallkronan, som är ett boende för människor från 65 år, för ett och ett halvt år sedan.
– Vi visste då att det här inte är ett trygghetsboende. Några som flyttat hit har trott att det är ett trygghetsboende, det är verkligen synd om dem, och tre av dem söker annat boende nu, säger Jan Bergendorff som tillägger "många av oss hamnar i rullstol när vi blir äldre, men det verkar ingen ha tänkt på".
Han hänvisar till mikrovågsugnen som sitter högt upp, kranen i köket som är svår att nå, trösklar som gör det svårt att ta sig ut genom ytterdörren och ut på balkongen, badrummet vars inredning inte är anpassad för rullstolsburna, husets hiss som är liten och att huset står "i en grop" vilket gör det svårt att ta sig ut om det regnar eller snöar då det samlas vatten eller snömassor vid utgången.
Jan Bergendorff säger att han, som alltid varit social och rört sig mycket runt om i samhället, har varit ut tio gånger på ett och ett halvt år.
– Hela vinterhalvåret går ju bort, det är för tungt att skjuta mig i rullstol i snön, särskilt som huset är byggt i en grop. Elrullstolen står bara och slirar. Alla dagar som det regnar eller snöar går bort, då går det inte heller att ta sig fram. Jag hade beviljats utevistelse en gång i veckan via hemtjänsten men jag har avbokat den, den gick ändå så sällan att genomföra.
Hur känns det att inte ta sig ut?
– Det känns fruktansvärt, hemskt, säger Jan Bergendorff som fortsätter:
– Vi flyttade från Valhallavägen för att det inte finns hiss i huset, men det var ju meningslöst eftersom jag ändå inte tar mig ut. Jag har fått svaret "du kan ju ta färdtjänst ner på stan" men i så fall hade jag väl lika gärna kunnat bo i Sangis? Det är ganska deprimerande att sitta här.
– Det är svårt att bygga om ett gammalt hus, som det här ju är, och få till det bra. Det är tur att jag bor på första våningen, det är bara ett par trappsteg ned till entrén, för en kompis ryms inte i den här lilla hissen med mig. Hissen krånglar då och då, och det finns människor högre upp i huset som inte heller tar sig ut då. Det är illa. Jag förstår inte hur man kan planera ett hus för människor över 65 år på det här sättet, särskilt som vi ska bo hemma så länge som möjligt, hur går det ihop?