Intresset för att djur och natur väcktes tidigt, då föräldrarna hade mjölkkor och bedrev skogsbruk.
– Jag har kört traktor sedan jag var sex, sju och planterat skog sedan unga år, säger hon och drar sig till minnes det som väntade i spåren av storstormen/tromben i början på 80-talet.
Kanske var det där grunden lades för hennes stora intresse för skogen. Som ung tyckte hon det var tråkigt att stå på vedbacken, trots att hon gått skogsbruksutbildning.
I dag är det tvärtom. Hon ser fram emot den dag då hon kan tillbringa mer av sin tid på familjens skogsägor, gärna med en motorsåg i nävarna.
Även intresset för att engagera sig fick hon via modersmjölken.
– Jag har haft det i ryggmärgen. Det känns som jag varit med sen födseln, säger hon och gläds åt att hon haft förmånen att ärva kunskap från dem som kunnat sin sak och haft förmågan att lära ut.
Att vara egen företagare har gjort det enklare för henne att ha förtroendeuppdrag.
– Jag kan styra över vardagen mer, säger hon och avslöjar att kvällar är hennes mystid. Sommartid resulterar det ofta i att dagarna bli långa när hon låter sig uppslukas av sitt botaniserande bland det som växer och gror.
Hon erinrar hon sig att det snart drar igång – tiden då det går från noll till hundra i handelsträdgården, ett gammalt familjeföretag som hon tog över 2005.
– Det handlar om 12 000 kvadratmeter under glas, säger hon och förklarar hur svårt det kan vara att hålla sig inom uppsatta gränser – försöka låta bli att fylla växthusen golv till tak och låta bli att testa alla nyheter.
Dessutom är det viktigt att rensa ut sådant som inte går så bra – som slutar i komposten.
– Det är en konkurrensutsatt bransch, även här. Jag måste ta hänsyn till vad kunderna vill ha och tvingas odla sådant jag själv inte tycker om, säger hon och erkänner att efter många om och men lärt sig att tycka om tagetes.
Trots att hon inte är någon nykomling i LRF säger hon att det var ett stort steg att bli ansiktet utåt. Och att det stora intresset från medias sida överraskade.
Det sistnämnda som en konsekvens av sommarens torka och skogsbränder.
– Jag hamnade i elden direkt och fick skjuta från höften, säger hon och förklarar att det då kändes tryggt att ha samlat på sig massor av erfarenhet.
Att 47-åringen är social, tycker om att prata och jobba med andra underlättar. Hon räds inte heller att erkänna att hon inte alltid kunna svara på allt, utan måste få be att få återkomma eller hänvisa vidare till andra.
I Jenny Karlssons ögon är bönder tusenkonstnärer. De är experter på att hitta lösningar och inte stå handfallna när något oönskat inträffar.
– Livet som bonde är fullt av utmaningar och motgångar. Ofta gäller det att agera på stuts, ha en plan b och plan c i beredskap.
Med inlevelse berättar hon om hur olika kor är och hur lösdrift fungerar. Om vikten av att ha respekt för de stora djuren och om hur hon gör när hon kommunicerar/rör sig bland dem.
Många bönder står inför en generationsväxling. Att få till vettiga arbetstider och möjlighet till semestrar blir allt viktigare.
– Vi måste få till modernare arbetssätt. För pappa var älgjakten semester, så är det inte längre. Att vara bonde är en livsstil man valt, men man behöver ändå kunna komma ifrån, säger hon och medger att LRF har ett jobb att göra för att attrahera nya generationer.