Nyförälskelsen hade inte hunnit lägga sig när Veronica Granbom och Pontus Hedlund fick det glada beskedet att de tillsammans skulle bli föräldrar. ”Lilleman” blev genast efterlängtad. Skötbord, babyfilt och kläder inhandlades och de pratade mycket med magen. Snart upptäckte hon att graviditeten inte skulle bli en dans på rosor.
– Jag mådde illa vid de förra graviditeterna, men inte alls på det här viset. Redan i vecka nio förstod jag att det här var någonting helt annat, säger Veronica Granbom.
Hon berättar att hon ansträngde sig för att orka, men under flera veckor kunde hon knappt stiga upp från sängen.
– Jag blev sjukskriven. Pontus serverade mig näringsdryck och kräm när jag låg. Barnen spelade spel och ritade intill mig i sängen. Jag mådde så dåligt att jag pratade om att göra abort. Jag mådde också dåligt av att vara otillräcklig för barnen, Pontus och för att jag inte kunde jobba som jag älskar.
Veronica Granbom berättar att hon kräktes minst tio gånger per dag, sov mestadels och fick i sig alldeles för lite näring.
– Till slut körde Pontus mig till akuten, där fick jag dropp och efter det mådde jag bättre i några dagar.
Så fick hon syn på en grupp på internet med gravida som lider av Hyperemesis gravidarum.
– Allt stämde på mig.
I gruppen fick hon ett tips om en medicin.
– När jag fick medicinen blev det bättre, inte bra men bättre. Jag orkade vara uppe mer. När folk rastar sina hundar tar de med sig bajspåsar, jag tog med mig spypåse.
Veronica Granbom beskriver graviditeten som ett ”helvete”.
– Jag upplevde mig ifrågasatt både av läkare och av Försäkringskassan. Efter vecka 20 ifrågasatte läkaren hur många gånger per dag jag kräktes och annat, det kändes hemskt. Hyperemesis gravidarum är uppenbarligen ganska vanligt men okunskapen är stor.
Fenomenet kan inträffa vid graviditet, ger bland annat stort illamående, kan ge ämnesomsättningsproblem och uttorkning.
Nu har ”lilleman” med namnet Elton anlänt.
– Han är helt underbar och alla krämpor är som bortblåsta.
Veronica Granbom konstaterar att nio månader går snabbt, men vid en problemgraviditet känns nio månader som en evighet. Hon vill att sjukvården ska ta graviditetsproblem på större allvar och aktivt söka lösningar.
– Jag möttes av mycket okunskap och oförståelse, det sista som behövs är att bli ifrågasatt. Jag bollades runt i vården och mellan läkarna när det var som värst, säger Veronica Granbom.
Regionsrådet Linda Frohm (M) anser att bemötandefrågan ska diskuteras.
– Människor upplever bemötande på olika sätt, alla graviditeter är unika och varje gravid kvinna är en unik individ. Vi vill verkligen få så mycket feedback som möjligt, både positiv och negativ för att kunna bli bättre.
Hon har själv 22 års erfarenhet av mördavården i länet.
– Om allt går bra får jag själv mitt sjätte barn inom några dagar, de gör ett fantastiskt arbete, vilket också verifieras i de underlag jag får presenterat i min roll som regionråd. Men min uppfattning är att vi alltid ska diskutera bemötande, säger Linda Frohm.
Veronica Granbom säger att utan stöttning från familj och vänner och utan medicin hade hon inte mäktat med graviditeten.
– Nu förstår jag på riktigt vad som menas med att ”man måste var frisk för att orka vara sjuk”. Det tog tid innan jag fick hjälp och inte bara tips om att ha ett kex intill sängen, säger Veronica Granbom.