RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, fyller 50 år.
Jenni Lindberg, en av föreläsarna under RSMH-dagen i Kalix, är från Stockholm men bor i Piteå sedan tio år tillbaka.
– Jag flyttade till Piteå för att jobba ett år, men jag blev gravid och bestämde mig för att stanna.
Jenni Lindberg berättar att ett övergrepp när hon var fyra år blev början på en tillvaro med låg självkänsla och svårighet med gränssättningar.
Hon fick tidigt ätstörningar som följde henne upp i vuxen ålder.
– I dag är jag så gott som fri från det där, säger Jenni Lindberg.
Jenni Lindberg berättar att hon definierats av andra större delen av sitt liv.
Trots låg närvaro gick det bra i högstadiet och då tyckte lärarna att hon skulle söka sig till Naturvetarprogrammet inriktning medicin - en utbildning hon senare hoppade av.
– Jag började där för att andra tyckte det.
Ätstörningarna ledde till flera kontakter med sjukvården och psykiatrin.
– Jag var tjejen med ätstörningar, det var så jag definierade mig själv, säger Jenni Lindberg.
Efter flera år med täta besök hos samma psykolog fick hon en dag beskrivningen att hon lider av Borderline (emotionellt instabil personlighetsstörning).
– Jag fick en lunta papper om Borderline, säger Jenni Lindberg som inte kände igen sig i beskrivningen men ändå läste på mer om diagnosen.
Det ledde till att hon fick problem som beskrivs som kopplade till Borderline.
– Det blev en bekräftelse, "ja ja, så här gör vi som har Borderline".
Den senaste diagnosen kom så sent som för några veckor sedan.
– Jag fick höra "Borderline är fel, du har ADD (Attention Deficit Disorder)". Jag känner inte alls igen mig i stora delar i den heller, som att jag saknar motor, jag tycker att jag skulle behöva slå av motorn ibland. Men det spelar ingen roll. Mitt jobb är att lära känna mig själv och ta reda på vem jag är.
Mitt i turbulensen, år 2012, skulle Jenni Lindberg åka som volontär till Ghana.
– Jag åkte till barnhemmet i Ghana kort efter det att jag försökt ta mitt eget liv. "Du är galen, du kan ju inte ens ta hand om dig själv" tyckte omgivningen, säger Jenni Lindberg som då befann sig i ett läge då hon kände någonting alls.
Jenni Lindberg beskriver att hon kom till Ghana, möttes av 26 barn som inte hade just någonting.
Det blev början till organisationen Love Life som driver verksamheten där, men det visste hon inte då.
– Jag kände mig värdelös som inte kunde bidra med någonting. Jag bestämde mig för att om jag bara gör en enda bestående förändring, då är det bra. Jag ordnade så att ett tak lagades.
Taket som lagades är i dag tak över ett av de nio klassrum som finns på anläggningen som hyser 68 barn från förskoleår till tonår. Spädbarnsenhet, matsal, fotbollsplan och vattenproduktion finns också.
– Jag behövde ned i skiten för att börja känna igen och när jag märkte att jag kunde vara barnens språkrör då blev mitt liv meningsfullt igen, säger Jenni Lindberg som driver Love Life själv.
– På mina egna villkor.
"Jag skapar de förutsättningar jag behöver för att må bra" säger Jenni Lindberg som exemplifierar det med att ett nio-till-fem-jobb inte alls fungerar.
– Jag skulle få kämpa i sex timmar för att hitta drivet att komma igång. Nu jobbar jag som projektledare halva året och halva året har jag sex olika extra jobb, jag driver också eget företag. Jag har dagar då jag mår dåligt, men molnen drar förbi och solen sipprar fram. Jag känner att min psykiska ohälsa blev min drivkraft, säger Jenni Lindberg.