Övre Bygden består av 20 småbyar som alla ligger i området där Kalix, Övertorneå, Överkalix och Haparanda gränsar till varandra. Mitt i ligger Vitvattnet som är något av en centralort för bygden med egen lanthandel.
– I butiken har vi kunder från alla fyra kommuner, berättar Mikael Eliasson, som sedan 1998 är verksamhetsledare för Servicecenter i Övre Bygden ekonomiska förening.
Mikael Eliasson, 59 år, är stinsson, uppvuxen upp i stationshuset i Vittvattnet. Fram till 1990-talet gick det persontrafik på järnvägen som går genom samhället och ännu längre fortsatte det gå godstrafik, berättar han.
Idag bor han i Sockenträsk, fem kilometer härifrån, men jobbar i Vitvattnet.
I grunden är han utbildad idrotts- och mattelärare, men har större delen av sitt yrkesliv sysslat med helt andra saker.
– Mitt kall blev att utveckla och bibehålla samhällsservicen i bygden.
Den ekonomiska föreningen startade 1996 och firar 25-årsjubileum i höst. Redan innan den bildades fanns det en ideell förening, Intresseföreningen för Kalix Övre Bygd, som än idag verkar för att hålla byarna levande.
När de boende området såg hur all samhällsservice i bygden höll på att försvinna insåg de att de måste göra något radikalt. Den ideella föreningen kallade till stormöten och tillsammans beslutade man sig för att starta ett kooperativ.
– Vi ville se till att bibehålla samhällsservicen och det har vi lyckats med, säger Mikael Eliasson.
Den ekonomiska föreningen med 130 andelsägare och ett tiotal anställda ligger bakom det mesta i bygden. Förutom lanthandeln driver den även taxirörelse som kör skoltaxi, drivmedelsstation, hemtjänst med fyra anställda, ett fliseldat närvärmeverk som värmer upp 11 fastigheter och så tar man på sig ROT- och RUT-avdrag.
– Det kan vara att skotta snö och klippa gräs. Sådant som gör det möjligt för äldre att bo kvar, berättar Mikael Eliasson.
Det är han själv och en anställd som rycker ut på allehanda uppdrag.
– Ska man få ihop full tid här så måste man kunna göra allt möjligt, säger han leende.
Lanthandeln är ombud för apoteksvaror, bussgods, Systembolaget, VHL och Svenska spel och kör även ut varor till dem som beställer. I entrén finns ett litet bibliotek och ett kafé som har blivit en samlingspunkt i byn.
– Så det är ett sammelsurium av olika tjänster.
Däremot skolan och förskolan har man tvingats ge upp för ett antal år sedan.
– Men nu är det fyra, fem barn på gång, så vi får se om det går att hitta någon lösning här framöver.
För 20 år sedan köpte föreningen det gamla stationshuset och drog in fiber för att skapa en lokal arbetsplats för distansarbete.
– Vi var lite före vår tid, men det kanske kan bli aktuellt nu igen när det har blivit populärt att jobba hemifrån.
Stationshuset hyrs för närvarande ut till ett turistföretag med trampdressiner. Stinslägenheten är uthyrd till en privatperson.
Vad betyder det för dig att hålla liv i bygden?
– Det är viktigt – för mig själv också. Det är en av drivkrafterna till att jag vill jobba med det här, att jag vill ha en service som jag själv i allra högsta grad har användning av. Jag kan både tanka här och köpa mat och få hit alla saker jag beställer. Jag behöver inte åka till centralorten speciellt ofta.
Nu hoppas han bara att även framtida generationer ska fortsätta driva föreningen när han går i pension.