Ladan är proppfull: där finns lampor, glas och porslin, möbler av olika slag, koffertar och mängder av gamla bruksföremål. Det mesta Solveig Maclean säljer är antikt, det vill säga mer än 100 år gammalt.
– Men antikt låter så dyrt, så jag säger att jag har en antikloppis, berättar hon.
Det hon säljer har hon köpt på andra loppisar, ur dödsbon eller på internet. Det är inte ovanligt att hon hittar föremål där säljaren har satt ett för lågt pris. Ett råd till den som är intresserad av att starta en egen loppis är därför att läsa sig till kunskap.
– Jag brukar säga att kunskap är makt. Prissättning är svårt om man inte inser vad saker är värda.
Den som vill anordna en engångsloppis råder Solveig Maclean att sälja saker utifrån sitt eget intresse, alltså sådant som man själv skulle vilja köpa. Att det blivit allt mer populärt att besöka loppisar har hon märkt. Uppemot 50 besökare under en och samma dag är inte ovanligt:
– Ibland kommer folk och säger "här är det fullt som i kyrkan", berättar hon.
Utöver de som sett Solveigs skylt och spontant tittar in har hon en hel del stamkunder som kommer förbi regelbundet eller ringer och frågar om hon har det de söker. Gammalt porslin, glaskannor och vinglas är populärt, liksom möbler och allmogeföremål:
– Många är ute efter småsaker, men jag sålde precis en skänk, en byrå och ett slagbord i allmoge. De riktiga entusiasterna hittar alltid något även om de inte är ute efter något särskilt.
På svenskaloppisar.se och loppiskartan.se kan man söka efter loppisar. Att dubbelkolla öppettider är klokt.