Marita Platemark bor i en stolpboda (typ härbre) sedan några månader tillbaka.
Bodan tillhör en människa som lånat ut den till henne, tillfälligtvis.
– Jag har bott här i några månader, säger Marita Platemark och sveper med handen över utrymmet.
I ett hörn finns köksskåpar, i ett annat en vedspis som värmer skönt.
Mot ena väggen förvaras saker och där finns också två stolar och ett bord.
Mitt på golvet finns en madrass med sängkläder och framför den en tv.
– Jag vill inte ha det så här, säger Marita Platemark.
Marita Platemark berättar historien som börjar med att hon lämnade sambon.
Till en början bodde hon hos vänner och bekanta, och så småningom fick hon tillgång till stolpbodan.
– Jag vill ha ett riktigt hem, en lägenhet, säger Marita Platemark som fortsätter:
– Eftersom jag har körkort och bil så måste det inte vara i centrala Kalix.
Hon har en lista över hyresvärdar i Kalix och dem har hon ringt.
– Jag får ingen lägenhet, jag har skulder. Skulderna betyder inte att jag inte kommer att betala hyran, för det skulle jag göra om jag bara fick en lägenhet. Jag har jobbat och gjort rätt för mig i livet och jag har en bra pension, säger Marita Platemark.
Skulderna uppges härröra till en villa som Marita Platemark en gång ägde.
Marita Platemark säger att Kalix kommun har sagt att de inte kan hjälpa henne med boende, att det beskedet kom för några dagar sedan.
– Jag vill att de ska hjälpa mig att få en lägenhet. Jag betalar den själv, bara jag får den. De har hänvisat mig till vandrarhem, men det är inget hem, var ska jag ha mina saker då?
Besvikelsen över bemötandet är stor.
– Jag har jobbat och betalat skatt hela mitt liv, jag har gjort rätt för mig. Alla människor kan behöva hjälp och jag vet att många har fått det, varför kan de inte hjälpa mig?
Marita Platemark har jobbat inom lokalvård och i skiftgång och har värk, mest i benen.
– Jag tar sopborsten till stöd när jag går, säger Marita Platemark när vi är på väg ut, när hon ska visa det boende som väntar henne redan i dagarna.
Efter en kort promenad kommer vi fram till en liten blå bil.
Hon låser upp och sätter sig bakom ratten.
Ska du flytta in i bilen?
– Ja. Jag har ingen annanstans att ta vägen. Jag vet att det blir kallt, jag vet att det blir svårt, men vad ska jag göra?