Säckar med kläder, lådor med skor och barnleksaker samsas om ytan i Anna Wallers lokal i centrala Kalix. Under två års tid har hon samlat in saker och hjälpt flyktingar. I dag är det ideella arbetet en del av hennes vardag men det hela började av en slump.
– Jag är med i Equmeniakyrkan och var med på träffar med asylsökande. Där kom jag i kontakt med två kvinnor som hade barn, säger Anna och berättar att de behövde lite kläder till barnen.
– Jag tänkte, det är betydligt lättare för mig som svensk. Jag har kontakter, ett socialt nätverk och kan språket.
Anna hjälpte kvinnorna med kläder och så var det igång. Kvinnorna hade någon granne som också behövde hjälp och ordet spred sig.
– Då var det bara lite insamling, man höll på hemma i köket eller i hallen. Det rörde sig bara om några påsar med grejer. Sedan fick jag flytta ut i uthusen och börja sortera och ta emot där.
Verksamheten flyttade sedan från uthusen till mammans garage innan Anna Waller annonserade att hon behövde en lokal och fick tag på en i centrala Kalix.
Anna räknar att hon är i lokalen flera dagar i veckan, utöver det har hon även hjälpt till vid exempelvis läkarbesök och praktiska saker. Även om en stor del av hennes fritid går åt till att hjälpa andra är det ingenting hon känner att hon offrar i sitt liv.
– Man får prioritera. Jag ser inte så mycket tv, jag kanske inte går på gymmet, det blir som ett fritidsintresse samtidigt. Jag upplever inte att jag offrar särskilt mycket utan jag tycker att det här är kul, man får ut någonting av det.
I ett av rummen finns säckar med bland annat vinterkläder. I en annan del talar röda lappar om vad kartongerna innehåller. Här finns inga prislappar, allt är gratis och har skänkts av privatpersoner och företag.
– Det har varit ännu mer saker, säger Anna medan hon visar runt.
Hon berättar att huset lokalen finns i ska rivas. Sista augusti ska hon vara ute ur den nuvarande lokalen och hon hoppas att de flesta av sakerna som finns där hittat nya hem innan dess, om hon inte får tag på en ny lokal.
Något som är klart är att hon ser ett behov av verksamheten.
– Det känns inte som att jag kommer kunna lägga ner nu, säger hon och fortsätter:
– Det kan inte ta slut här. På något sätt måste jag fortsätta.