Solen skymtar fram, en fågel sjunger redan och hennes hund Kenai, en stor glad vit samojed, är ivrig att komma ut på promenad.
– Här har jag hittat mig själv igen. Allting är ju så vackert. Sådan här natur hittar du inte i Stockholm, säger hon.
Utflyttningstrenden från Norrbotten har genom åren varit stark. Men många flyttar också tillbaka igen. Mer än var femte som har lämnat Kalix flyttar tillbaka igen visar statistik från SCB. Åldersgruppen som är studerad är de som är födda 1970.
Malin Grym är visserligen född så sent som 1980, men är en av dem som har flyttat tillbaka. Hon växte upp på Stenbäcken ganska nära centrum i Kalix och där bor hennes föräldrar fortfarande kvar. Hon gick grundskolan i Kalix, sedan flyttade hon till Avesta för att gå estetiska programmet med teaterinriktning. Hon hoppade av när hon var 17 år och började på Calle Flygares teaterskola i Stockholm.
Sina erfarenheter av teater har hon tagit med sig in i jobbet som barnskötare i skola och förskola där hon alltid jobbat med drama, musik, dans och konst ihop med barnen.
I Stockholm bildade hon familj, fick två söner som idag är 20 och 23 år och bodde i Tullinge. Men livet i storstaden passade inte henne, det var något hon kände av alltmer.
– Det är en sådan stress i Stockholm. Man blev uppjagad varje gång man skulle till jobben, omgiven av andra stressade människor på pendeltåget. Till slut gick jag in i väggen, berättar hon.
Hennes man var den som först började prata om att flytta till Norrbotten. Malin Grym efterlyste ett boende i en Facebook-grupp i Kalix och fick napp.
– Vi förälskade oss i den här gården och i huset. Det var vår dröm att bo ute i skogen.
Huset i Kälsjärv är från 1940-talet och ladugården från 1920-talet och ifjol blev gården deras. Yngsta sonen, som under uppväxten hade besökt Norrbotten på sina skollov, bestämde sig för att följa med.
– Han älskar att jaga och fiska.
Han bor hemma än så länge, håller på att ta körkort, något som inte behövdes medan de bodde i Stockholm. Sedan ska han söka jobb som rörmokare som han är utbildad till.
Maken som är smed blev snabbt kallade på en arbetsintervju och fick jobb på en gång.
– Det var rätt skönt, allting bara rullade på, säger Malin Grym.
Själv funderar hon på att börja som barnskötare igen, men har inte bestämt sig helt ännu.
Hon har inte ångrat flytten en sekund.
– Det är det bästa vi har gjort. Jag har börjat må mycket bättre med naturen omkring mig. Det är nära till allt här, men ändå har man en distans. Det är stor skillnad och min familj trivs också. Dessutom är det skönt att kostnaderna har minskat väsentligt.
De sålde sitt radhus i Tullinge när de flyttade.
– Fast det var ju mest lån på det, säger hon leende.
Huset i Kälsjärv kostade inte mer än knappt 600 000 kronor. Nu håller de på att renovera för fullt och i ladugården inreder hon en ateljé där hon kan måla och skriva.
Hon har inga planer på att flytta tillbaka till Stockholm.
– Jag har ett barnbarn där nu, så det är ju honom jag saknar. Samtidigt känns det skönt att veta att mitt barnbarn kan få komma hit och leka och vara i skogen och uppleva det som mina barn fick uppleva när de var små och var här på besök, trots att de växte upp i Stockholm, säger hon.