Hanna, 47: "Det är hundra bollar i luften samtidigt"

Hanna Johnselius har vikarierat ett år på tjänsten, för en tid sedan blev det klart att hon får jobbet.

– Det är ett otroligt meningsfullt arbete, ett stort ansvar med flera dimensioner, betungande och samtidigt glädjefyllt, säger Hanna Johnselius som beskriver arbetsuppgifterna så som - exempelvis - att lägga scheman för personalen, hantera personalfrågor, arbetsmiljöfrågor och dess handlingsplan, förbereda och vara med vid kyrkoråd, ha kontakter med församlingsbor samt göra planer och policydokument.

– När jag började vikariera som kyrkoherde beskrev jag det som att arbetet var som ett oskrivet blad för mig, nu har bladet fyllts på. Det är hundra bollar i luften samtidigt och periodvis 150 procents arbete. Så är det att vara chef, jag visste det och jag vet att jag har kapaciteten. För närvarande saknar vi två präster och det innebär att jag också går in och tar mer prästsysslor. Men det är värdefullt att även kyrkoherden syns ute i församlingen.

Hon betonar att församlingens arbete, 26 anställda när alla tjänster är tillsatta, är ett lagarbete där medarbetarna och kyrkorådet har viktiga roller.

– Jag har med mig bibelord från Hesekiel 17:23. "På det höga berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder. Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga skall de ha sina bon." Jag tänker mig att fåglarna är alla som finns i församlingen.

Viktigaste egenskaperna hos en bra ledare?

– Lyhördhet och tydlighet. Det är viktigt att också våga tänka högt, säga "så här tänker jag, det här vill jag" så att medarbetarna inte behöver fundera och slipper onödiga överraskningar. Jag tror på transparens, förtroenden, och jag försöker visa att jag verkligen uppskattar medarbetarna.

Hanna Johnselius har varit präst i drygt 20 år och beskriver hur det yrket, och än mer kyrkoherdens, granskas mer än många andra.

– Det är en utsatthet, hur håller människor, hur hanterar man den? Jag är den enda kyrkoherden i Kalix, jag är glad över att ha andra kyrkoherdar i närområdet att prata med. Jag vet om att granskningen finns, men jag har haft tur, jag har inte sett mycket av den ännu. Kanske är det tack vare transparensen. Jag har en chefshandledare att prata med om det.

Det var en turbulent tid innan Hanna Johnselius kom in som vikarierande kyrkoherde, då företrädaren lämnade på grund av vad han upplevde som bristande stöd hos kyrkorådet.

– Jag har varit ganska mycket vid sidan om allt som hände, jag jobbade ju i politiken då också (Hanna var fritidspolitiker, S, vice ordförande i fritids- och kulturnämnden, reds anm.). Jag har ingenting att säga om det som hände, jag var inte inne i det som skedde, men det var väldigt tråkigt för alla som for illa i det.

Senare i höst uppmärksammas att Kalix kyrka är 550 år, biskopen kommer till Kalix och det blir tårtfest i församlingsgården.

Den andra advent är ceremoni för nya kyrkoherden, kyrkoherdemottagning, som kontraktsprost Lena Tjärnberg, kyrkoherde i Kiruna håller i.

I anslutning till ceremonin kommer hennes namn, den första kvinnliga kyrkoherden i Kalix församling, att ristas in i en tavla i kyrkan.

– Det känns stort med en ceremoni. Att vara den första kvinnliga kyrkoherden i Kalix är kanske större för samhället än för mig personligen, kvinnliga präster har länge varit accepterade och det finns många kvinnliga kyrkoherdar.