Det tog ett år för familjen Lundqvist att segla från Kalix till och från Västindien. NSD var med och välkomnade äventyrarna under deras målgång i Ryssbält på onsdagen.
NSD var under onsdagen på plats vid hamnen Fotholmen i Ryssbält när familjen Lundqvist från Kalix gled i land med segelbåten Nymphaea Alba. De återvände från sin inte särskilt blygsamma seglats från Kalix till Västindien och tillbaka. Förutom föräldrarna Helen och Peter var även döttrarna Johanna, 9, och Agnes, 7, med på äventyret som tog ungefär ett år.
– Vi har ännu inte förstått vidden av vad vi har gjort! Det kommer ta ett tag att sortera alla minnen, säger Helen när hon kliver ner på bryggan.
De seglade från Kalix förra sommaren och nådde i december Barbados, där de firade jul. Dessförinnan hade de korsat Atlanten under 28 dagar.
– Vi var lite rädda när vi gick över Atlanten. Vi kom in i ett oväder, det blåste 30 meter i sekunden. Då undrade man litegrann vad man hade gett sig in på. Vi hade ju barnen med och allt. Men det gick bra, båten klarade av stormen och ovädret lade sig, säger Peter.
– Det var en oerhörd känsla att lägga till i Barbados. Vi fick ett varmt välkomnande. Det var många svenska båtar i hamnen, säger Helen.
Idén till strapatsen kläckte de för fem år sedan när de surfade runt på olika segelbloggar. Efter ett par år av planering bestämde de sig för att åka: Peter och Helen har varit lediga från sina jobb och barnen har studerat på båten.
– Vi hade sagt till så många att vi skulle åka, så vi kunde inte dra oss ur. Men det passade nu när barnen är små och de kunde sköta skolan ombord. Detta hade kanske inte blivit av senare i livet, säger Peter.
Efter Barbados åkte de omkring i Västindien i fyra månader och besökte bland andra Trinidad och Tobago samt Grenada. Någon dag innan Johanna skulle fylla nio år lade de till vid en ö och märkte att delfiner simmade omkring runt båten. Barnen passade på att hoppa i.
– Det var en fin födelsedagspresent att få simma med delfiner, säger Johanna.
När familjen gick i mål vid lunchtid på onsdagen möttes de av släkt och vänner. Kalix segel- och motorbåtssällskap sköt av välkomnande saluter.
– Det är underbart att de är tillbaka. Jag har längtat så mycket och varit orolig, säger barnens mormor Birgitta.
– Jag fick ju en fråga om att vara med när de korsade Atlanten på ditresan för att sedan flyga hem från Barbados. Jag ångrar lite att jag inte följde med, säger barnens farfar Lennart och ler finurligt.
Under hemfärden seglade de ännu en gång över Atlanten, mellanlandade på Azorerna och styrde därefter rakt norrut mot England för att undvika stormiga Biscayabukten utanför Spanien och Frankrike.
– Hemresan gick väldigt bra. Vi hade fyllt på med flera dunkar av diesel så att vi kunde köra på motor när det blev stiltje, säger Peter.
Vad tänker ni om resan i dag?
– Det har varit fantastiskt! Dock kanske jag inte skulle korsa Atlanten igen. Det är jobbigt att bara vara i en båt i en hel månad, säger Peter.
– Vi har haft en otrolig resa. Det har varit sammansvetsande för familjen och vi har upplevt väldigt mycket, säger Helen.