Emma Svedlund och flera med henne brukar kalla Vera för ett mirakel.
Emma Svedlund, 24, är mammaledig med Vera som föddes 20 februari för ett år sedan. Emma är precis färdigutbildad rättsvetare. Pappa Fredric Vesterberg som är maskinist är på jobbet.
Vera kryper fram över golvet. Hon är en glad, pigg och framåt tjej på 6,5 kilo som gillar gröt och barnmatspuréer. Det enda ord hon säger än så länge är "hej", men hon är långtifrån tystlåten.
Hon är ungefär som en åtta månaders baby i utvecklingen, den ålder hon hade haft om hon inte kommit fyra månader för tidigt. Normalt sett brukar för tidigt födda barn sedan komma i fatt innan de är två år har föräldrarna fått veta.
Emma Svedlund och Fredric Vesterberg träffades sista terminen i gymnasiet i Luleå. När de skulle bli sambos tittade de på hus i Töre dit Fredrics föräldrar och syster hade flyttat.
– Han hängde här mycket hos sin farfar som bodde här i byn när han var liten. Vi flyttade hit för två år sedan och trivs jättebra.
De har velat ha barn länge och bara väntat på att Emma Svedlund skulle plugga klart.
– Jag skulle ha blivit klar innan Vera föddes, men sedan blev det som det blev, så jag pluggade till de sista tentorna medan vi var på sjukhuset.
Graviditetens första del var problemfri, men den 19 februari kände hon ungefär som en mensvärk.
– Den avtog aldrig så på eftermiddagen åkte vi in till Sunderby sjukhus.
Det gick inte att stoppa värkarna och livmodertappen hade börjat öppna sig.
– Jag var inte speciellt rädd innan, men då förstod jag att det var allvar. Jag tänkte: Hur ska det här gå? Kan man verkligen rädda så här tidigt födda barn?
Hon fick flyga till Umeå, medan Fredrik Vesterberg tog bilen.
Sedan gick allting snabbt. Vera föddes på vanligt sätt. Klockan 4.02 på natten kom hon ut.
– Hon gav i från sig ett litet gnyende, vilket vi tolkade som ett bra tecken. Men sedan hann hon inte vara ens 30 sekunder med oss i förlossningssalen.
Det stod ett helt team med läkare och sjuksköterskor från neonatalavdelningen och väntade på att få plocka med henne direkt hon föddes.
Emma Svedlund och Vera Svedlund Vesterberg på sjukhuset i Umeå.
Orsaken till den för tidiga födseln har inte gått att klargöra. Det enda sjukhuspersonalen kunde se var att Emma Svedlund hade någon typ av infektion i kroppen. Därtill fick hon en lindrig form av Covid och kunde därför under de första fyra dygnen inte få träffa sitt barn.
– Det var bara Fredde som fick träffa henne i början, men jag fick ju bilder varje dag och läkare och kuratorer ringde mig så att jag fick vara med i processen.
Vera mådde efter omständigheterna bra, men hade problem med skör hud första tiden. Hon drog också på sig två blodförgiftningar och fick äta antibiotika, samt hade låga blodvärden i omgångar och fick blodtransfusioner.
– De sa att det var jättevanligt bland för tidigt födda. Men i övrigt har hon hållit sig relativt frisk.
Vera låg i kuvös och fick hjälp att andas med respirator i sju veckor innan man gick över till en enklare andningsmask. Därtill matades hon med sond. Amning fungerade inte.
Men trots all medicinsk utrustning som omgärdade henne fick hon vara nära sina föräldrar.
– Det är jätteviktigt, särskilt när de är så här små, att man använder något som heter kängurumetoden. Hon fick ligga hud mot hud med mig eller Fredde mellan sex och åtta timmar varje dag. Det var de absolut bästa stunderna på hela dagen.
De bodde själva på Hjältarnas hus invid sjukhuset i Umeå, men det var nära över till neonatalavdelningen.
– De sa redan när vi kom in att vi skulle förvänta oss att ligga på sjukhus lika länge som hon skulle ha legat i magen och så blev det också, berättar hon.
Vera var beräknad 17 juni och fick komma hem 18 juni, men sista dygnet valde de frivilligt att sova en extra natt på patienthotellet medan de vande sig vid att ta hand om henne på egen hand.
Efter 10 veckor i Umeå fick de flytta över till Sunderby sjukhus. Totalt låg de 4,5 månader på sjukhus. Så länge de var i Umeå träffade Vera inga släktingar, på grund av pandemirestriktionerna, så de tydde sig mest till varandra.
– Vi försökte hålla uppe modet och pratade mycket om olika tänkbara scenarier. Men vi hade hela tiden målbilden att få ta henne med oss hem och vi hade jättebra stöd av personalen. Vi hittade båda någon sorts inre styrka som ingen av oss upplevt tidigare.
Hon tror att en sådan kris hade kunnat leda till att man gick skilda vägar, men i deras fall svetsades de samman som par.
Vera Svedlund Vesterberg var väldigt liten när hon föddes, som synes på bilden.
Så fick de äntligen komma hem till Töre för att starta sin nya tillvaro som familj. Efter den turbulenta tiden runt födseln hade Emma Svedlund haft svårt att helt ta in att hon var mamma, även om hon förnuftsmässigt förstod att det var hennes barn och att hon hade varit beredd att göra allt för Vera.
– Man var så trygg med att man alltid hade personal runtomkring sig, det var bara att trycka på en klocka. Men när vi kom hem blev det en total vändning. Det var då vi verkligen kände att det är ju vi tre nu och vi ska vi lösa det här tillsammans.
Vera följs upp med täta kontroller. Hörsel och syn är bra. Eventuellt kan det krävas en mindre titthålsoperation av ett kärl i hjärtat.
– Det är för tidigt att säga om hon kommer att få några men, men än så länge följer hon sin egen kurva och varken vi eller sköterskorna är speciellt oroliga.
Hon och Vera håller sig mycket hemma på grund av en något ökad infektionsrisk och trivs med det. De tar promenader i byn, umgås med Veras farmor som jobbar hemifrån och ibland tar hon med Vera till sin släkt i Luleå och hälsar på.
Emma Svedlund hade sedan tidigare ett Instagramkonto där man nu kan följa hur det är att få ett extremt prematurt barn.
– När Vera föddes hade jag tusen frågor som jag ville hitta svar på, men upplevde inte att det var någon som hade delat med sig av hur det var att föda extremt för tidigt. Jag tänkte att om jag kan hjälpa en mamma eller pappa att förstå lite känslor runt det och vad det kan innebära, så vill jag göra det och gjorde mitt konto öppet, så nu har jag ungefär 600 följare.
Emma Svedlund ska börja jobba i sommar och till hösten planerar de att Vera ska få börja i förskolan.
De har inte blivit avskräckta från fler barn.
– Eftersom man inte har kunnat hitta någon orsak till att hon föddes för tidigt, så finns det heller ingen förhöjd risk för mig att få fler barn. Men jag kommer att få gå på specialistmödravården.
Det börjar vara dags för Vera att sova middag, men hon är fortfarande lika glad och aktiv.
– Vi brukar kalla henne för ett mirakel – och det gör andra också, säger Emma Svedlund leende.