Frida Esperi bor ensam i Grubbnäsudden, en halv kilometer från allmän väg, tre mil norr om Kalix.
För drygt tre månader sedan drabbades hon av en stroke och sedan dess har hon problem med balans och styrka.
- Jag får bra, allsidig träning och både läkare och anhöriga tycker att jag har blivit förhållandevis bra på kort tid, säger Frida Esperi som minns dagen då hon drabbades av sjukdomen.
- Jag hade tagit upp potatisen tidigare under hösten men jag hade annat kvar att ta reda på i trädgården. Jag ramlade en gång utomhus, lyckades ta mig upp och in och ramlade två gånger till inne i huset. Jag tog mig till kökssoffan och lade mig där, minuten senare kom mitt barnbarn hit och han ringde efter ambulansen.
En stor propp i hjärnan konstaterades och sex veckor på sjukhus följde innan Frida Esperi, veckan innan jul, fick åka hem.
Kärleken till hembygden
Livet på landsbygden ställer större krav på människorna:
Här är äldre vedeldade gårdar, dåligt plogade vägar och långt till service vanligt förekommande.
Frida Esperi har alltid bott på landet, hennes gård var hennes fars föräldrahem.
Det är 204 år sedan kronobygget beviljades, det gör gården till byns äldsta, och kärleken till den är inte att ta miste på.
- Varenda krona jag tjänat och fått över har jag lagt ner på huset för att jag ska kunna leva hela mitt liv här. Mitt hem har gett mig trivsel, harmoni och trygghet. Jag har aldrig längtat härifrån, säger Frida Esperi.
Toaletten har handikappanpassats och för sju år sedan installerades bergvärme i huset, vars tak höjts för att få bättre rymd på övre plan som ofta hyser dottern med familj, barnbarn och barnbarnsbarn.
...och den värdefulla friheten
Frida Esperi tar så gott som dagligen en promenad på tre kilometer runt lägret i byn.
- Jag måste hålla igång för att klara av att leva här. Den dag jag inte får gå ut, den dag någon bestämmer hur långt jag får gå, då är min frihet beskuren och ingenting är mer värdefullt för mig, säger Frida Esperi som färdas med sparken som stöd utomhus.
En vepa stor nog för den ved hon orkar bära, kan forslas från vedboden till huset tack vare sparken.
Tillsammans med svärsonen Albert Arnhof driver Frida Esperi att alla äldre som behöver ska få en spark.
Detta för att ge bättre förutsättningar för att människor ska kunna bo kvar i sina hem så länge som möjligt.
Rullatorn som hon fått av landstinget står i vardagsrummet.
- Jag har ingen som helst glädje av den. Hjulen är så små, de fastnar hela tiden i snön. Det är inte plogat här så som i centrala Kalix. Det är stelbent tänkande att tro att alla är hjälpta av en rullator. De som bestämmer vet uppenbarligen inte hur det ser ut på landsbygden, säger Frida Esperi.