Valter och Irmeli Lindh sitter i sitt vardagsrum i Sangis och bläddrar nostalgiskt i fotoalbum. Det är sonen Stefan som tagit bilderna för över 24 år sedan. Fotografering var en av hans största intressen. Det blir många glada skratt medan de bläddrar – Stefan hade mycket humor. Här och där har han klistrat in pratbubblor med lustiga kommentarer till bilderna.
– Stefan hade framförallt en otrolig förmåga att skoja med de äldre och han gillade att höra dem berätta om sina liv, berättar Valter.
Det var sensommaren 1992 som Stefan Lindh och kompisen Patrik Sundqvist efter en utekväll plötsligt försvann. Kvällen hade börjat med surströmming hemma hos Stefans storebror Mikael i Haparanda innan killarna tillsammans med några ytterligare kompisar åkte och dansade på statshotellet i Haparanda. Efter dansen åkte gänget tillbaka till Mikael och en stund senare och satte de sig i Patriks bil för att bege sig hem till Sangis.
Vid tretiden på natten ringde Patriks pappa till sin son för att höra om de var långt borta, eftersom han och sonen skulle plocka renlav tillsammans den morgonen. Han fick besked att de snart skulle vara hemma.
Men Stefan och Patrik kom aldrig hem.
Irmeli och Valter blev naturligtvis oroliga eftersom de visste att Stefan aldrig frivilligt skulle hålla sig undan. Men polisen såg inte lika allvarligt på saken till en början och menade att ”pojkar är pojkar”. Det tog ett par dygn innan de på allvar började söka, men Sangisborna tog saken i egna händer och gick man ur huse för att leta efter de försvunna.
De kommande veckorna gjordes intensiva sökningar av både polis och frivilliga – utan resultat.
Sista spåret var en bild som tullens övervakningskamera hade tagit. Den visade att Patriks bil hade korsat gränsen mellan Haparanda och Torneå tidigt på söndagsmorgonen. Det skapade spekulationer om vad som hänt. ”Vad hände i Finland?” skrev Kuriren. ”Bortförda eller lurade?” frågade sig NSD.
– Även siare hade sina teorier om vad som hade hänt. En påstod att de var nedslängda i ett gruvhål medan en annan hävdade att pojkarna skulle ha varit tagna av knarksmugglare och hölls fångade i Harads, berättar Valter.
Men trots att både Irmeli och Valter var skeptiska till siarnas historier kunde de inte låta bli att kolla upp varenda uppgift som kom in.
Inget tips ledde till att man hittade Stefan och Patrik. Det verkade som om de hade gått upp i rök.
Men den 23 september, 25 dygn efter försvinnandet, satt en småviltsjägare i sin båt och såg något i Sangisälvens vattnet som liknade en sten. Det var Stefans rygg. Bara ett stenkast från barndomshemmet.
Dagen därpå hittade man även Patrik i vattnet inte långt därifrån. Bilen påträffades i närheten av Sangisbron.
I efterhand har man kunna konstatera att killarna bara hade varit över till Finland en kort tur för att sen vända hemåt igen. Valter berättar att det antagligen har gått till så att Patrik slappande av och somnade bakom ratten när de nästan var hemma. Efter kurvan vid Sangisbron fortsatte bilen att svänga och hamnade olyckligtvis uppe på broräcket innan den voltade av och ner i vattnet.
I vattnet fortsatte bilen glida på taket och hamnade i den djupaste delen. Det var därför man inte hade sett den tidigare under sökandet. Dessutom hade det regnat mycket och vattnet var ovanligt högt.
Den 5e oktober 1992 samlades över 300 personer för att följa Stefan och Patrik till den sista vilan i Sangis kyrka. Efter ceremonin stannade begravningståget på bron vid olycksplatsen för att hålla en tyst minut. Människor hade lagt blommor och ljus efter hela broräcket.
– Vi förlorade en otroligt levnadsglad kille som skapade värme i hela byn, säger Valter.
Valter och Irmeli berättar att Stefan ofta var den som tog initiativ till att anordna aktiviteter i byn och före olyckan hade Stefan och Patrik planer på att starta en ungdomsförening i Sangis. Den skulle heta ”Insiders” och dit skulle alla vara välkomna.
– Det var Steffes dröm, att alla skulle kunna samlas på ett och samma ställe och ha kul, berättar Irmeli.
En dröm som bara månader efter olyckan blev verklighet när vänner till killarna byggde vidare på deras idéer och kunde öppna dörrarna till ”Sangis Insiders”.
Minnet av Stefan lever kvar hos många, starkast förstås hos lillasyster Liljo, storebror Mikael och deras föräldrar. Men trots att saknaden är stor har familjen valt att vara tacksam över tiden de fick tillsammans med Stefan, istället för att gräma sig över att den inte blev längre.
– Det är många som måste lära sig att gå vidare. För vi kommer alla dö en dag, förr eller senare. Tyvärr blev det förr för Stefan, och allt vi kan göra nu är att vårda ett fint minne av honom, säger Valter.
– Det här med att livet vänder, det gör det inte. Vi kan inte ändra det som har hänt, det måste man acceptera. Vi är helt övertygade om att Stefan aldrig hade velat att vi skulle gå omkring och sörja honom. Han vill att vi ska vara glada och positiva människor.