En natt i juni 2019 vaknar Ida Bergeskans, 32, av ljudet av ett glas som krossas mot golvet.
"Säkert något av barnen som vält ett glas från nattygsbordet, vi tar det i morgon" säger maken Ronny Keskitalo, 47.
Ida stiger ändå upp, och att hon vaknar just då räddade förmodligen liv:
Husets fasad brinner, lågorna är över dem och branden har sökt sig in via spottar i taket.
Familjen – Ida, Ronny samt sönerna Milo, 11, och Elvin, 7, - lyckas rädda sig ut.
Deras hem, huset de själva ritat och låtit bygga upp sex år tidigare, brinner ned till grunden och alla deras saker är borta.
– Tänk om vi hade sovit en kvart till... Det går inte att tänka på det. Vi hade änglavakt, säger Ida som fortsätter:
– Allt ställs på sin spets i det läget: Vad är värt någonting i livet, vad är viktigt?
Utredningar kring branden visar att branden troligen startat i en utomhuslampa på fasaden.
Branden har gått vidare längs fasaden och upp på kallvindan, vilket också förklarar att brandvarnarna inte larmat.
Paret berättar att de hade olika roller i krisen.
– Jag var helt knäckt. Ronny är motsatsen, han nästan vattnas av motgångar, ju mer dynga som kastas på honom desto starkare blir han, säger Ida.
Ronny hanterade samtidigt en annan kris, som företagare.
– Hela 2019 såg ut att bli ett riktigt skitår. Utöver Team Sportia i Kalix drev jag tillsammans med en delägare, Peter Uneby från Boden, ytterligare fyra Team Sportia-butiker i Boden, Skellefteå, Haparanda och Luleå. Vi fick av olika anledningar inte Haparanda och Luleå att fungera. Ingenting vi gjorde hjälpte och för första gången i mitt yrkesliv mådde jag fruktansvärt dåligt. Butikerna i Haparanda och Luleå försattes ganska snart i konkurs och det skadade även butikerna i Boden och Skellefteå. Vi ansökte och beviljades företagsrekonstruktioner för dessa två bolag, vilket var en sjukt jobbig process som tog lång tid, men vi lyckades ändå till slut reda ut rekonstruktionerna och därmed rädda butikerna i Boden och Skellefteå. I de kvarvarande butikerna i Kalix, Boden och Skellefteå hade vi en riktigt bra bemanning och det fanns inte plats för mig själv längre, vilket ledde till att jag blev arbetslös. Jag var ordentligt nedtryckt i skoskaften efter konkurserna och rekonstruktionerna, säger Ronny som fortsätter:
– Mitt i allt detta så brinner vårt hus ned. Jag hade förlorat mitt jobb och mitt hem. Jag kände "finns det mer att lasta på, gör det nu". Samtidigt så vet jag att det kan vara tungt ett tag, och det är okej att det känns så, men sedan finns det alltid en lösning vidare.
Båda säger att prövningarna blev en utmaning även för relationen.
– Jag är mer en känslomänniska med känslorna utanpå medan Ronny är extremt lösningsfokuserad. Jag har inte alltid hunnit dit där han är, i tanken, jag behöver mer tid. Vi har behövt prata mycket för att förstå varandra, säger Ida.
Familjen hyrde ett hus på Häradsvägen, Grytnäs, under tiden deras nya hem på tomten i Vallen byggdes upp.
– Det är märkligt att stå utan alla saker, och saker vi inte ens tänker på att vi har. Vi skulle på bröllop och allt var klart, trodde jag, men vi hade ju varken strykbräda eller strykjärn, säger Ida.
Det har gått ett år sedan familjen fick flytta in i sitt nya hus, som till stor del påminner om deras förra hus.
Mycket är sig likt, men ändå inte.
Paret beskriver hur förändringen kom "när det blev tvärnit på allt".
– I efterhand kan vi se att ekorrhjulet vi sprungit i de senaste fyra, fem åren var ohållbart, säger Ronny.
– Det var helt ovärdigt, säger Ida.
Familjen gick till en terapeut, Ida fortsatte att gå där, och hon beskriver insikterna som "ovärderliga".
Hon har gått från att jobba omkring 45 till 50 timmar i veckan till fyra timmar om dagen.
– Bolagen går bra, vi kan välja att jobba mindre nu, säger Ronny.
– Om det finns en tid i livet när vi bör jobba mindre om vi kan, så är det nu när barnen ännu är ganska små, säger Ida.
Ronny säger att han också försöker jobba mindre.
När han blev arbetslös tog han tag i idén om att bygga upp en padelhall i Kalix, en idé han hade med sig efter en vistelse i Spanien något år tidigare, och den kom senare att utökas.
Den gamla idén om att utöka Team Sportia i Kalix var möjlig att förverkliga när lokalerna intill, för en tid sedan, blev lediga.
Ida, som hade aviserat att det i så fall får ske under en annan butikschef, konstaterar att det också blev med en annan butikschef sedan hon lämnat den rollen.
– Det är tävlingsmänniskan i mig som vill fortsätta utveckla. Egentligen behöver vi väl inte göra mer, allt rullar på rätt behagligt. Jag gillar att komma på något och att lyckas med det, säger Ronny.
Båda beskriver att Ronny är den som gasar och Ida den som bromsar - en roll hon beskriver att hon tagit i relation till att maken är så extremt driven.
– Alla idéer har passerat bromsen, säger Ronny leende - och tillägger som i förbifarten "utom leklandet".
Ronny säger att han ringde till Ida och berättade att han köpt leklandet som fanns vid Candy World i Haparanda.
– Jag sade bara "vad säger du att du har gjort?!"
– Tillfället dök upp och det var då eller inte alls, säger Ronny.
Det var i samma veva som padelhallen byggdes upp, och idén var att leklandet också skulle finnas där.
– Så kom covid-19. Padel gick fortfarande att spela eftersom det är få deltagare på en stor yta. Lekland blev dock en omöjlighet, säger Ronny.
Paret har kommit fram till att ett lekland i Kalix ändå är en bra idé, ett bra tillskott, efter covid-19 - men kanske av någon annan eller kanske vid en annan tid.
– Vi har kvar grejerna men vi har inte tid för en sådan etablering, det ryms inte i våra liv just nu, säger de unisont.
Båda säger att de numera uppskattar tid med varandra och familjen enormt mycket.
Innan pandemin var fjällstugan i Ylläs, Finland deras andningshål. De säger att det ska bli skönt att återvända dit när restriktionerna släppt, men att de numera också hittar andningshål i det nya hemmet.
Paret längtar också efter att kunna resa igen, Maldiverna står högst på önskelistan som par, Florida med hela familjen.
Tillbaka till insikterna som kom med krisen - vad är meningen med livet?
– Tid tillsammans, säger Ronny Keskitalo.
– Familjen, relationerna och tiden. Tiden är det absolut mest dyrbara var och en av oss äger, säger Ida Bergeskans.