Personalomsättningen har tagit fart på Kalix sjukhus i allmänhet och vid akuten och intensivvården i synnerhet.
Ett tiotal sjuksköterskor har slutat på kort tid, några har gått till annat jobb inom landstinget, andra har valt andra arbetsgivare.
Anne Forss är sjuksköterska sedan år 2006, senast med tjänst på akuten vid Kalix sjukhus, men redan 1990 började hon arbeta inom ambulanssjukvården.
- Jag älskade akutsjukvården, jag har alltid jobbat i den, säger Anne Forss, som hamnade i ett läge där hon ändå valde bort den.
En dag på jobbet
- Patientflödet på akuten var otroligt, särskilt på helgerna. Vi var två sjuksköterskor på förmiddagen. Ofta hann jag inte äta, dricka eller ha rast och när jag kom hem gick jag igenom patienterna igen, i huvudet, säger Anne Forss som vid ett tillfälle drabbades av hjärtklappning och själv fick söka vård.
- Jag var inte sjuk, det var bara den höga arbetsbelastningen...
Det har inte alltid varit så här; allt eftersom vårdcentralerna i grannkommunerna har minskat öppettiderna har arbetsbelastningen på akuten i Kalix blivit större.
De ständigt återkommande nedskärningshoten mot Kalix sjukhus har påverkat arbetsmiljön.
- Det var otroligt många diskussioner inför nedläggningen av de planerade operationerna vid sjukhuset. Många var så klart oroliga, vad skulle hända? Samtidigt var informationen bristfällig och ledarskapet otydligt och som vanligt visste vi ingenting förrän beslutet var taget, säger Anne Forss som funderade över sin egen framtid.
- Med kollegor från operation som skulle beredas andra tjänster, många av dem med många år i yrket, skulle jag få vara på akuten? Jag fick inga svar från ledningen.
Bättre villkor
I januari 2011 tog hon sex månaders tjänstledighet från Kalix sjukhus för att arbeta med rådgivning på Medhelp i Kalix.
När hon skulle ta beslutet om att återgå till sin tjänst på sjukhuset eller fortsätta med det nya, var det inget svårt beslut.
- Det är så otroligt stor skillnad! Jag har mina raster, de ifrågasätts aldrig. När jag slutar, då slutar jag. Även om vi har högt tryck på det här jobbet också, så tar jag en patient i taget och kan göra klart den, säger Anne Forss, som dessutom höjde månadslönen med 5 000 kronor i och med arbetsgivarbytet.
Vad finns kvar?
Anne Forss säger att det gör någonting med människor och arbetsglädjen att ständigt vara under utredning.
Hon beskriver den otroligt duktiga och erfarna personalen på akuten och i ambulansverksamheten, som trots återkommande nedskärningar går till jobbet och gör sitt yttersta varje dag.
- Tänk, jag har fått barn, opererats och legat inne på Kalix sjukhus. Det är inte en evighet sedan. Det fanns förlossning, BB, operation och mycket annat. Det lilla sjukhuset kunde göra så mycket. Vilka utvecklingsmöjligheter finns kvar på Kalix sjukhus, när specialiteterna försvinner och kompetensen med den?