Trots att regnet hängde i luften hade omkring 150 Kalixbor slutit upp till marschen från Strandängarna, genom centralorten och tillbaka.
En av dem var Daniel Fredholm i arrangörsföreningen Kalix för alla. Med ett stort leende gick han och en annan av eldsjälarna i täten med en banderoll där det stod Kalix för alla:
– Det känns helt fantastiskt att så många har kommit fast det bara är första året. Vi behöver ett öppnare och mer tolerant samhälle, sa Daniel Fredholm.
Själv är han ursprungligen från Hälsingland. Men flyttade till Kalix för fem månader sedan när han fick jobb inom vården. Här har han varit med att starta upp föreningen:
– Jag är öppet homosexuell och hoppas att jag ska kunna bidra med kunskap och engagemang.
Just kunskapsbrist tror Daniel Fredholm är anledningen till att människor är rädda för sådant som upplevs ovant, till exempel när det gäller sexuell läggning eller etniskt ursprung. Något han märkt av i sitt arbete i hemtjänsten.
– Vid ett tillfälle var det exempelvis en anhörig som inte ville att jag skulle duscha en äldre manlig släkting, bara för att jag är homosexuell. Fast i det stora hela har jag ändå känt mig väl mottagen i Kalix. Mycket håller också på att hända här och på andra ställen.
Under lördagens arrangemang stod åskådare lite här och där för att heja och fota när paraden drog fram på Kalix gator. Nere på festivalområdet på Strandängarna vankades allt ifrån dansshow och musikunderhållning till en tipsrunda.
– I går arrangerade vi föreläsningar och i morgon blir det politikerdebatt och regnbågsmässa i kyrkan, berättade Sandra Eriksson som tillsammans med Linnea Körlof tillhör initiativtagarna till helgens Kalix Pride.
De hade redan siktet inställt på nästa års festival.
– Då ska vi bland annat följa upp vad som händer kring det som politikerna pratar om under debatten. Eftersom vi vill att folk ska stanna kvar här och flytta hit är det viktigt att vi är ett välkomnande samhälle, sa Linnea Körlof.
Men finns det inte en risk att folk blir ”mätta” på Pride-konceptet när så många Pridefestivaler arrangeras?
Sandra Eriksson skakar på huvudet:
– Vi pratade om det med arrangörerna i Luleå, men vi tror inte det. På små orter är allt mer personligt, och ute i byarna kanske det sitter tanter eller farbröder som aldrig har vågat ”komma ut” och inte själva törs gå med i paraden i år. Men som känner ”wow, jag är inte ensam”.