Mikael Sundkvist har bott i husvagn sedan i våras, inledningsvis för att han hade en mobil grillvagn stående vid en butik i centrala Kalix och det passade honom och verksamheten att leva så.
Fungerar inte
Nu är han arbetssökande, men en bostad är högsta prioritet.
- Ensam kunde jag bo var som helst men det här fungerar inte för min son. Hur ska vi kunna strukturera upp livet här?
Sonen flyttade från sin mamma
i Luleå till sin pappa i Töre och sonen säger att han trivs väldigt bra
i det lilla samhället.
Här kan han ägna sig åt sina intressen - åka skoter, skruva i motorer och umgås med kamrater.
Boende för två
Husvagnen är modell större men den är ett trångt permanent boende för två personer och en liten hund.
Här trängs kläder och husgeråd med livets andra nödvändigheter och här finns inga möjligheter att sköta sin hygien.
Denna vargavinter är det svårt att hålla varmt inne även om det uppges vara möjligt tack vare gasolen.
- Vi kan inte, och vi vill inte
leva så här. Det är ohållbart. Vi måste genast få hjälp men ingen lyssnar, säger Mikael Sundkvist uppgivet.
Den kallaste tiden har den lilla familjen bott hos hans föräldrar och hos vänner.
- Kalix kommuns socialförvaltning hyr vagnen av mina föräldrar som har haft husvagnsförsäljning, säger Mikael Sundkvist.
"Mitt allt i livet"
Mikael Sundkvist har diagnosen adhd och han säger sig ha självmedicinerat med droger, men han uppges vara ren nu.
Då och då har han stoppats av polisen, misstänkt för grov olovlig körning eftersom han inte längre har körkort.
- Jag tappade körkortet efter en drograttfylla, säger Mikael Sundkvist som på frågan om han har haft återfall med drogerna svarar: "Ja, men de har varit kortvariga.
Jag vill hålla mig ifrån allt det där".
- Det är en större risk att jag trillar dit när livet är så här kaotiskt. Jag lever med en ständig oro och droger bedövar ju känslorna. Jag oroar mig mest över att kanske inte få behålla min son, att de
ska ta honom ifrån mig. Han är mitt allt i livet, säger Mikael Sundkvist.
Bostadsbolaget säger nej
Stiftelsen Kalixbostäder (Kalix kommun är huvudman. reds.anm) har inte kunnat erbjuda bostad, trots att människor i familjens närhet erbjudit sig att ställa upp som borgensmän för hyran.
- Jag lovar att jag grejar det här om jag bara får chansen. Det finns en ledig trerummare vid busstationen här i Töre, läget är perfekt för min son som ska åka till skolan i Kalix och för mig som då kan åka buss i stället för att ta bilen som jag ju inte får köra. Jag har erbjudit Kent Bodlund att hyra ut åt mig en månad i taget, jag har sagt att han får kasta ut mig vid första tecken på att jag inte sköter mig, men det hjälper inte. Jag får ingen bostad, säger Mikael Sundkvist.
Kent Bodlund, verkställande direktör för stiftelsen, vill inte kommentera ärendet.
Utsatt - och ensam
Mikael Sundkvist stänger dörren till husvagnen, trycker till lite extra för att försäkra sig om att dörren går igen.
Upprepade försök att få hjälp via socialförvaltningen har inte lett någonstans.
- Socialsekreteraren har hänvisat till nämnden som har hänvisat till missbruksenheten som skulle höra av sig. Men så har inte skett och vår situation är akut, säger Mikael Sundkvist .
Han tittar ner i marken, skakar på huvudet och suckar.
- Är det ingen som förstår? Är det ingen som bryr sig?