I april 2023 gick Kattakuten i Norrbotten ut med en vädjan om akuta stödhem efter att en mängd katter hittats utomhus i snön. Mona Rönnbäck öppnade sitt hem för två av dem. Katterna Mirre och Storm fick flytta in i hennes gästrum.
Nu, ett år senare, har Mirre flyttat till hennes dotter i Luleå medan Storm gjort sig hemmastadd i Monas hus i Kalix, där hon nu bor permanent.
– När båda katterna kom hit tänkte jag att de blir kvar här. Jag tänkte, hur ska man någonsin kunna placera om dem?
När Mona ropar ”Stormi” hörs några trippande fotsteg innan en liten svart katt syns i trappen. Hon rör sig med självförtroende mot Mona.
Så har det inte alltid varit.
När de först landade i Monas gästrum tog katterna skydd under sängen.
– Vi turades om att vara där, bara sitta i en fåtölj och läsa. Jag minns första gången man kom in dit och de låg kvar i klösträdet, man vågade nästan inte andas.
Mirre som satt fastfrusen när hon hittades beskriver Mona som mer traumatiserad än Storm. Storm blev efter en tid modigare och Mona kände att hon inte ville ha henne instängd i rummet.
– Samtidigt kändes det för osäkert att öppna upp för Mirre som var så rädd.
Mirre fick då flytta till Monas dotter, där hon snabbt blev kompis med katten som redan bodde där.
– Det gick så himla bra. Mirre och hennes katt blev bästisar. Det har gått jättebra framåt för Mirre också även fast hon är mer tillbakadragen.
Storm blev kvar i huset hos Mona, tillsammans med hennes andra katt och hunden Rolf. Storms självförtroende växte och Mona tror att hon har mycket att tacka Rolf för det.
– Jag trodde att Storm skulle kunna vara rädd för Rolf och att det skulle kunna bli ett problem men från första stund tydde hon sig till honom, säger hon och fortsätter:
– Vart Rolf än var, var hon. Jag har massa bilder på när hon kurat ihop sig med honom. Då var hon trygg. När hon kunde ligga bredvid honom vågade hon vara framme.
Sedan var hon bara framme.
– Hon är ganska social.
Monas syster beslutade sig också för att ta hand om en av katterna som hittades ute.
– Han lever som en kung. Hon hade två katter sedan tidigare och han togs emot i flocken. De är så gulliga alla tre tillsammans.
Mona Rönnbäck kommer däremot ihåg när hon först tog in katterna, för drygt ett år sedan.
– När de kom luktade de fasansfullt illa. Det luktade jätteilla i rummet där de var men man kunde inte heller ta en sådan katt och sätta den i badet. Men när de varit här ett tag klingade lukten av.
Hon berättar att hon ibland funderar på vad katterna varit med om.
– Ingen vet ju till hundra procent. Men det var ju många som hade hälsoproblem och många där tassarna var inpyrt gula av katturin.
Trots omständigheterna konstaterar hon att det till slut blivit bra, och passar på att rikta ett tack till föreningen Kattakuten i Norrbotten.
– Ord räcker inte. Jag var bara en av alla som tog emot katter. Om man ringde svarade de alltid, alltid ta sig tid att hjälpa och stötta. De gör ett sådant himla jobb. Det hade varit katastrof annars.
Hos föreningen kommer man ihåg händelsen i Kalix som årets största. Från början visste man inte heller omfattningen.
Det började med några katter som hittades vid ett skoterspår.
– Sedan fylldes det bara på hela tiden, säger ordförande Camilla Zerpe Karlsson.
Hon berättar att de lade ut vädjan om akuta stödhem på Facebook och att folk verkligen tog till sig av katterna.
– De tog till sig det här till sina hjärtan och ställde upp. Det kom pengar till katterna från hela Sverige och en engelsman.
Några av katterna som hittades ute klarade sig inte på grund av sjukdom, berättar Camilla Zerpe Karlsson. Någon av katterna har fått opereras på grund av problem med en knäled och en annan har lite besvär med benen.
– Men annars har det faktiskt blivit fantastiska katter, säger hon.
Alla katter har hittat permanenta hem. Föreningen kan i slutändan också se att det gått bra, men menar samtidigt att det inte hade gått utan stödet de fick från olika håll.
– 26 katter är jättestort på en liten förening, som vi är. Men då ställde folket upp, det var helt fantastiskt, säger Ylva Rehnström, kassör i föreningen, innan Camilla Zerpe Karlsson fortsätter:
– Där fick vi verkligen känna på hur mycket kärlek det finns där ute. Alla berördes så starkt av den här händelsen.