En enda lång väntan
I "I väntan på,vaddå?", ställer Kjell Morins pjäs frågor om livet, väntan, vägval och döden. - De som får ut mest av livet är de som levt varje sekund. Inte de som levt längst. Vi kommer alla att dö och det innebär faktiskt att vi haft turen att födas, konstaterar Kjell Morin i en av de välspelade monologerna.
Kjell Morin, som skrivit manuset och regisserat, har också den ledande rollen. Han bekräftar allvaret när han äntrar scenen.
Förutom Kjell Morin leder Marianne Lindgren, Ewy Nilsson och Inger Svanold, alla från teaterföreningen Bröt, skickligt in
publiken i resan genom livets vägval, väntan och döden.
Hjälp på vägen
- Jaha, här sitter jag och väntar igen, säger Inger Svanold och slår sig ner på den silvermålade bänken.
- Först väntar man på att få börja skolan, sedan väntar man på mensen, den rätte, samlaget, barnen. Sedan sitter man och väntar på att den där, som var den rätte ska komma hem. Ständig väntan.
I den enkla scenografin ställer skådepelarna livsfrågor och de olika scenerna binds samman av Morins rollfigur.
- Hur väljer man rätt när man kommer till ett vägskäl. Ska man gå åt det ena hållet eller åt det andra.
Han försöker ta hjälp och ringer 118 118 för att bli kopplad till Gud, men det finns många att välja på - Allah, Buddha, Tor. Han ger upp och chansar på att han går åt rätt håll.
Solsemester i helvetet
Marianne Lindgren spelar tant Gerda som saknar maken Torsten. Hon har väntat klart. Men resan upp till sista vilan blir inte lätt. Besparingar och hårdare regler gör att hon får tipset att åka söderut. Till hettan.
- Solsemester! Då måste jag hem och packa, säger Gerda och rusar i väg.
Någon semester till södern blir det inte. I stället sitter hon plötsligt med hinhåle på axeln. Men resan är inte slut.
Amatörteatergruppen Bröt vågar sig på ett spel om liv och död och gör det med bravur.
Föreställning spelas under helgen på Folkets hus i Kalix.
Så jobbar vi med nyheter