Emmelie Björnfot kör klistermopeden innan den stora maskinen som lägger ut den nya asfalten kommer.
Det är vid niotiden på kvällen i närheten av Kalix när Emmelie Björnfot hoppar upp på klistermopeden och kör igång maskinen. Hon kör egentligen klisterlastbilen, men den har gått sönder och i väntan på att det ska repareras får hon köra den betydligt mindre klistermopeden. Fast uppgiften är densamma, att spruta ut klister på vägen där de fräst bort det gamla slitna asfaltlagret, innan den stora asfaltläggaren kommer och lägger ny asfalt.
– Det här är jättespännande. Det är något helt nytt och något helt annat än det jag gjort tidigare Det är mycket att tänka på men det är väldigt roligt, säger hon och pekar på några andra maskiner som hon också kört.
Emmelie Björnfot är, som så många andra som lägger asfalt, säsongsarbetare. Hon började i mitten av maj och ska vara här under hela sommarens asfaltsläggning.
– Första tanken på att jobba med asfaltläggning fick jag när jag åkte efter vägarna och såg dem hålla på. Jag har alltid tyckt att stora maskiner är coolt, så jag tyckte det såg fränt ut och jag tänkte att det här vill jag testa. Så jag sökte hit och fick jobbet, säger hon.
Asfalten läggs på natten för att inte störa trafiken så mycket.
Längs E4:an upp till Haparanda kommer asfaltjobben att pågå hela sommaren.
Efter gymnasiet gick hon en vuxenutbildning och med ett nytaget lastbilskort med alla behörigheter började hon på det här jobbet. Ett jobb som pågår mellan klockan 19:00 och 06:00 nästa morgon.
– Jag har jobbat natt förut så jag är rutinerad, jag har inga problem att göra det. Tidigare jobbade jag på SSAB där vi hade skiftjobb. Jag körde där bland annat travers och så tog jag prover på stålet. Där var det också 12-timmars nätter så jag är van vid att jobba långa pass. Jag är ju ung, så jag orkar det än så länge, säger hon.
Emmelie Björnfot kör, förutom klisterlastbilen, vältarna. "Det är mycket att tänka på för att det ska bli rätt", säger hon.
När hon inte kör klistermopeden hjälper hon till med andra uppgifter. Bland att hålla kanten i en av vältarna när den kör nära vägräcket.
– En vält går ganska fort när man sitter i den. Det är mycket att tänka på för att det ska bli rätt. Först måste man ha koll på vart man kör. Man ska också ha vatten på valsarna och ha koll på allt annat så det så man får det att gå ihop. Allt det här styr man inifrån hytten. Fast när man lärt sig det så går det på rutin, säger hon.
Vad ska du göra till hösten när det här jobbet är slut?
– En bra fråga. Det vet jag inte, men något med lastbil hittar jag säkert på, säger Emmelie Björnfot.
Emmelie Björnfot sprider ut klister innan asfalten läggs på.