Hon satt hos läkaren i Umeå och hade precis mottagit svaret på röntgenundersökningen. Behandlingarna var avslutade och cancern var borta. Läkaren upplyste henne om att hon bör vänta åtminstone två år, om hon planerade att skaffa barn. Detta med tanke på återfallsrisken i sjukdomen. Hon lovade att hålla koll och inte bli gravid. Men inom henne fanns redan en misstanke.
– Då satt jag där och sedan när jag kom hem tog jag ett graviditetstest. Det visade sig att jag var gravid, säger hon och ler lite vid minnet.
Nervositeten var stor hos henne och sambon Isak. Var det verkligen okej så kort inpå den avslutade behandlingen? Fanns det några risker för barnets hälsa? Hon ringde läkaren och fick ett lugnande besked. Det var bara att fullfölja graviditeten.
– När jag fick veta det var det ren glädje, säger hon och tittar på lilla Hedda, som har hunnit bli fem månader.
Golden retrievern Bosse springer runt på köksgolvet och viftar glatt på svansen. Försöket att stänga in honom bakom grinden i vardagsrummet misslyckas, när Bosse klämmer sig förbi och ned i trappen för att sedan lyckas skjuta grinden åt sidan och ta sig tillbaka till köket där vi sitter bland tända ljus och en pyntad julgran.
Håret, som Ellinor förlorade under cancerbehandlingen har vuxit ut igen och lockar sig i topparna, håret som innan det föll av var alldeles rakt. Det är inte bara livet som mamma som är nytt, sedan i somras är Ellinor och hennes sambo även ägare till ett hus i området Grytnäs strax utanför Kalix. Hon säger själv att hon liksom bara körde på, så mycket som behandlingarna tillät. Sjukskriven var hon knappt heller.
– Jag hade ju turen att må ganska bra under tiden och det kändes bättre att fortsätta jobba än att sitta hemma. Tiden gick snabbt, livet har bara "swoshat" förbi, säger hon.
Köket är nymålat i en ljust grå nyans, men färgen är bara en "quick fix", mest för att Ellinor ledsnade på tapeten som satt på väggarna när de köpte huset. Hon och hennes sambo planerar att renovera allt eftersom.
Redan innan hon blev sjuk hade hon och hennes sambo pratat om att skaffa barn tidigt. Även om hon hade tänkt vänta med tanke på sjukdomen är hon glad att det blev så.
– Cancerbehandlingen kan påverka fertiliteten senare, den kan medföra att man kommer in i klimakteriet tidigare än normalt så jag är glad att jag fick barn nu. Sedan har jag ju fullt fokus på den här lilla damen och hinner inte grubbla så mycket.
Ellinors cancer avfärdades som en ofarlig knöl vid den första undersökningen och i dag är hon glad över att hon stod på sig och krävde att bli undersökt igen. I dag märks inget av hennes sjukdomstid utåt sett, med undantag för ärret vid nyckelbenet där infarten för läkemedel har suttit.
Köket är nymålat i en ljust går nyans, mest för att Ellinor ledsnade på tapeten som satt där när de köpte huset. Renoveringarna ska de göra eftersom.
Sjukdomstiden beskriver hon som om livet sattes på paus. Med behandlingen, som bestod av både strålning och cellgifter, följde biverkningar som domningar i händerna, sura uppstötningar, trötthet och illamående. Hon drabbades även av en del mag- och tarmproblem.
– Jag är ändå tacksam för att jag nästan kunde leva på som vanligt.
Graviditeten var helt normal och den 10 juli kom lilla Hedda till världen. Ellinor säger att hon i dag lever precis som innan hon blev sjuk.
– Att jag fick Hedda har jag verkligen aldrig ångrat. Mitt liv är väldigt bra i dag.