Olycksutredningscentralen i Finland, en oberoende organisation som kan liknas vid svenska Haverikommissionen, är snart färdiga med utredningen av bussolyckan. De vill få fram: Hur kunde det gå så här? Och hur kan det undvikas i framtiden?
Utredningen väntas bli helt klar först i början av 2019. Men man har redan slagit fast att man hade alldeles för hög fart in i motorvägsavfarten.
– Vi vet att olyckan inte orsakades av någon defekt med bilen. Vi hittade inga defekter i bromssystemet och det fanns faktiskt flera möjligheter att sakta ned fordonet, säger utredningsledaren Kai Valonen.
Under utredningen har man frågat ut chauffören två gånger och flera överlevande passagerare har fått berätta sina historier och de stämmer överens med varandra. Därför är man trygga med att man vet hur olyckan gick till.
Bussen färdades inte över hastighetsbegränsningen in i avfarten från motorvägen. Men när de kom till korsningen där de krockade hade bussen för hög fart för att hinna bromsa in.
Utredningen kommer fram till att chauffören insåg faran för sent och att hen hade liten erfarenhet av olycksfordonet spelar också in, skriver man.
Aimo Suomela är ordförande i Kalix Karaokeklubb som arrangerade resan. Han var med om den hemska olyckan.
Sällskapet var bara kilometer från slutdestinationen när de svängde av motorvägen. Suomela minns att det hela gick fort efter det.
– Det var fruktansvärt hög fart. Jag minns att vi girade kraftigt åt höger och att bussen studsade på något, det måste ha varit refugen. Sen lät det som att bussen gav kraftig gas. Det är ju inte utrett, utan bara min upplevelse. Men det kändes som att bussen gav gas och det måste ju ha varit på grund av farthållare, då.
Aimo Suomela satt strax bakom mitten av bussen. De var de som satt i den bakre delen av bussen som drabbades hårdast av olyckan. Suomela slog huvudet och slocknade i en timme. Efteråt har han fått höra hur personer, vänner, bredvid och bakom honom slungades ut genom rutan och antingen blev allvarligt skadade eller avled.
– Jag var borta i minst en timme. Det var senare på sjukhuset jag fick veta vad som hade hänt med de andra.
Salmela blir känslosam när han pratar om det. Det har bara gått två månader sedan olyckan.
– Det är jobbigt att läsa om det här och höra om det på radion. Det är fruktansvärt jobbigt. Allt kommer tillbaka igen.
Har du fått några men från olyckan?
– Jag har bröstsmärtor, daglig huvudvärk och ont i nacken.
Aimos fru Aino Suomela flikar in:
– Alla blåmärken går att ordna – de läker. Men psykiska såren kommer att ta längre tid.
– Jag hoppas att jag kan lära mig att leva med det här. Jag har varit med om att förlora både mamma och pappa, men jag har aldrig mått så dåligt som jag mår i dag, säger Aimo Suomela själv och fortsätter:
– När någon ringer eller när man träffar någon tänker jag bara: Ta inte upp det där.
Utredningen kring bussolyckan fortsätter med att utreda praxis och krav inom bussbranschen, till exempel inom körhälsa och trötthetshantering. Dessutom utreds händelseförloppet inom räddningsverksamheten och första hjälpen. Fullständiga utredningsrapporten blir klar i början av 2019.