Tidigare fanns det asfalt nedanför uppfarten till Carl Otto Gählmans hus på Kärleksstigen. Nu består den cirka 50 kvadratmeter långa sträckan av sand och grus. Asfalten som kommunen bestämde sig för att riva upp, för ungefär fyra år sedan, hade Gählman stått för själv. Han menar att fallet är detsamma även för många av de andra husägarna i området.
– Det är totalt huvudlöst att ta bort asfalten flera år innan den ska läggas, säger han.
Gählman menar att det finns stor risk att den asfaltslösa marken utgör en fara för både barn med spring i benen och cyklister, samtidigt som vatten med sand och grus rinner ner i dagbrunnarna. Under hösten har sand släpats in i huset, men det var under våren som Gählman fick nog.
– Jag blev förbannad när det inte hade hänt något.
– Jag har skrivit till nämnden och förvaltningen men inte fått något svar.
Totalt sträcker den asfaltslösa marken sig mellan 300 till 350 meter. Gählman vet inte hur tankarna gick när beslutet om att riva upp asfalten togs.
– Jag kan tänka mig att de fick någon traktor ledig och inte hade något att göra.
När asfalten drogs bort fick Gählman och hans grannar höra att den skulle läggas tillbaka senare, men än har husägarna inte sett ett spår av den nya asfalten. Carl Otto Gählman ger inte upp än.
– Hoppet är det sista som överger människan, säger han och fortsätter:
– Det kan i alla fall inte bli sämre.
NSD har försökt nå ansvariga på kommunen, men utan resultat.