En smal slingrig skogsväg upp till Hömyrberg på Siknäshalvön leder fram till Siknäsfortet. Fortets uppgift var att skydda inloppet till Törefjärden, Töre hamn och även kunna stoppa en fientlig framryckning efter E4:an.
Mellan år 1960 till 1989 hade försvaret verksamhet på Siknäsfortet. Fortet var en gång mycket hemligt.
– Det var en av de hemligaste i hela Sverige, säger Riva Lind om Siknäsfortet som är en av eldsjälarna som idag håller igång fortet.
Fortet ingick i det som kallas Kalixlinjen. Kalixlinjen bestod av uppemot 3000 olika hinder för att skydda en eventuell sovjetisk invasion från finländskt territorium. I dag finns inte mycket bevarat av Kalixlinjen.
– 2003 när man avskaffade hela infanteriet så reva man genom att antingen fylla alla värnen och skyddsrummen med cement, eller så rev man och helt enkelt och tog bort. Därför finns det nästan ingenting kvar av Kalixlinjen, säger Ritva Lind.
Varje sommar håller Siknäsfortets museiförening guidade visningar av fortet. Något man gjort sedan 2015. Idag ingår Siknäsfortet i nätverket Sveriges försvarshistoriska arv. Ett nätverk av 27 museer med statligt stöd.
– Syftet är inte bara att ha Siknäsfortet utan vi ska, under Siknäsfortets museiförening, samla så mycket olika objekt som vi hittar. Den som kanske är mest känd är ubåten i Töre hamn som vi har ansvaret för, säger Ritva Lind och berättar att man bland annat har en kanon i Melderstein som är kamouflerad till en sommarstuga. Sommarstugekanonen har man nu fått tillåtelse att flytta och tanken är att den ska sättas upp vid ubåten i Töre hamn.
Det var av en slump som spelade in att Riva Lind kom att engagera sig i fortet.
– Det var bara att jag råkade vara vid samma kaffebord som vd:n för Sveriges militärhistoriska arv och vi var flera som var intresserade så vi kom med, säger Ritva Lind.
De var tolv personer som kom att gå ihop och köpa marken och hela anläggningen av Statens fastighetsverk. När de fick tillgång till anläggningen hade det varit tomt i tio år. Gruppen har ägnat en stor del av sin fritid till att återställa fortet.
– Det var helt tomt och det hade stått i tio år så det gick ett år när vi skurade och gjorde i ordning allting så det har tagit sin tid, säger Lind som tycker det är viktigt att visa upp historien.
– Det är viktigt att få lära av sin egen historia och bli bekant med den historia man har. Både när det gäller hela Sverige och särskilt här i området. Så det är bevarandet av historia och att lära av historia – det är också en viktig sak, säger Lind.
Ritva Lind, som under sitt yrkesliv jobbat med internationell projektledning i olika EU-projekt och inom SIDA, uppskattar att hon jobbat närmare 1000 timmar per år med museet.
– Jag känner så att när man har varit med och sätta igång något så ska man fullfölja det också. I och med att det har gått så bra så sporrar det naturligtvis vidare.
Efter många års hårt arbete så börjar de nu bli klara.
– Nu har vi kommit dit att vi har det klart. De sista museiutställningarna får vi nu om två tre veckor från tryckeriet. Så vi börjar ha klart, säger Lind.
Det finns naturligtvis planer på att utveckla verksamheten ytterligare.
– Det är än så länge hemliga. Det som är aktuellt är utställningshuset för ubåten. Så vi har sökt bygglov för det, säger Ritva Lind.