Anna-Paulina Räisänen berättar att hon har tecknat och målat sedan hon var liten:
Under låg- och mellanstadiet dröjde hon sig ofta kvar i skolan när skoldagarna var slut för att ägna sig åt detta.
På gymnasiet valde hon estetiska programmet inriktning bild och form.
– Det var mitt enda val och den utbildningen är bland det roligaste jag har gjort, vi fick prova jättemånga olika saker.
Anna-Paulina Räisänen beskriver hur konsten, som betyder avkoppling för henne, hängt med genom livet.
– Jag har målat hemma. Jag har tyckt att det är lite "skämmigt "att visa upp det jag gjort, att det är mer min privata grej, lite som att skriva dagbok. Jag har aldrig ställt ut, jag har ingen "röd tråd" i det jag gör, jag har alla möjliga stilar. Jag gör allt från teckningar i blyerts till konst i akryl och, mest, akvarell med motiv inspirerade från natur, djur, människor eller någonting annat.
Anna-Paulina Räisänen berättar att hon återkommande fått höra att hon borde visa upp sin konst och för några månader sedan skapade hon en hemsida och senare Instagram där hon gör just det.
Den vägen spreds hennes alster - som ledde till inbjudan som kom för en tid sedan.
– Ett konstgalleri i Madrid intresserade sig för min konst och bjöd in mig till Luxemburg art fair i september i år. Jag trodde att det var ett skämt men det var på riktigt, säger Anna-Paulina Räisänen som, på grund av coronläget, tackat nej till att vara med i år.
– Vi vet inte hur coronaläget är i september, vi vet inte om det kommer en andra våg, så mycket kring corona är osäkert. Jag svarade att jag gärna är med nästa år, och de skulle höra av sig. Om det är meningen så kommer möjligheten tillbaka.
Anna-Paulina Räisänen säger att hon nu är redo att visa upp sin konst, först gärna i närområdet.
Hon har också skickat sin portfolio, med illustrationer, till förlag som ger ut barnböcker.
Liljevalchs vårsalong, som konstnärer kan söka att vara med på, ska hon också söka till.
– Jag skapar inte för att visa upp min konst, men om det finns intresse för den så ska jag visa upp den.
Drömmen?
– Alla drömmer om att kunna leva som konstnär, det gör jag också, men kanske inte på heltid. Jag skulle sakna mina kollegor inom socialpsykiatrin i Haparanda och jag tror att jag behöver röra på mig för att få inspiration, säger Anna-Paulina Räisänen.