Bosses första mc är åter i hans ägo

De är svårt att tro att motorcykeln som står uppställd under trappan i hallen hos Bo Larsson har 52 år på nacken.
Den ser i det närmaste ut att vara i fabriksnytt skick med sitt blänkande krom och helt orepade lackering.
Spacklat, lackat och kromat
- Jag sålde den 1958 och hittade den åter i Västervik om det var 2003 eller 2004. Då hade den varit på vift i över 40 år, säger Bo Larsson om sin stolthet.
Rariteten skickades upp i delar till Bo Larsson, som då ännu bodde kvar i Malmfälten.
- Jag skruvade jag ihop den i hallen uppe i Kiruna, säger han och förklarar hur han knackat ut bucklor, spacklat, lackat och kromat om för att få motorcykeln åter i ursprungligt skick.
Att sedan behålla den i samma fina skick har inte varit inte någon konst för Bo Larsson. Nej, det har han i sig sedan unga år.
"Tvättas och smörjas"
- När jag var 16 år var det inte bara att ge sig ut och köra. Farsan han kom ut med stora skiftnyckeln och kände att hjulen satt fast och kollade så att kedjan var rengjord. Och det där att det ska tvättas och smörjas och hållas ordning på grejerna det har följt mig sedan dess.
NV Jet Crossern må vara från 50-talet men den är fullt körbar ännu i dag.
- Den är registerad och besiktigad och jag är ute och kör lite runt i samhället. Ska jag längre sträckor till nån utställning tar jag den på släp.
Skillnaden mellan att köra NV:n för 48 år sedan och i dag?
- När jag var 16 och kom körandes utanför Korv-Kalles i Kiruna stod tjejerna i kö för att få åka med. Nu när jag är 68 och kommer körandes utanför Frasses är det ingen alls som står i kö, säger Bo Larsson och skrattar.
Han medger dock att 50-talaren i sig väcker en hel del uppmärksamhet ännu i dag.
- De är ytterst få som har en Jet Crosser i dag. Den tillverkades i mindre än tusen exemplar och med just den här dekalen - som är väldigt eftertraktad men blev för dyr att göra, säger han och pekar på tanken - tillverkades bara 400 stycken. Min motorcykel har tillverkningsnummer 331.
Bantad ram
NV Jet Crossern väger endast 75 kilo. Till denna vikt har den utrustats med en motor på tio hästkrafter och 175 kubik. Detta kan förklaras med att lagen på den tiden sa att motorerna fick vara hur stora som helst, så länge motorcykeln inte vägde mer än just nämnda 75 kilo.
- Man bantade ramen för att man skulle få i så stora motorer som möjligt. Men när man kör märker man att cykeln inte har vägegenskaper för att gå så fort som den gör. Den går att få upp i 110 men redan vid 90 känner man att den rör på sig och vill svänga av sig självt, säger Bo Larsson.
Den är inte till salu förstår jag?
- Nej, då ska det handla om väldigt mycket pengar. Jag kör på under sommaren och vintertid får den stå i hallen som en möbel. Till jul klär vi den med julgransljus och glitter. Då ersätter den julgranen.