Han var bara fem år. På grund av föräldrarnas problem fick Björn Ödling flytta till ett familjehem tillsammans med sina två bröder.
För en femåring var det svårt att förstå varför han inte fick bo hos sina biologiska föräldrar.
– Vi har vuxit upp hos en bra familj. Vi har kontakt och åker dit och äter middag lite nu och då. Men det var kontakten med myndigheterna som inte har varit så rolig. Jag var den av oss som mest ville vara hemma hos mina biologiska föräldrar, säger nu 33-årige Björn Ödling.
– Jag var hemma hos dem nästan varje helg. Och upp mot tonåren blev jag som mest anti mot familjehemmet, för mig var ju det riktiga hemmet hos mina biologiska föräldrar.
Tanken är att barn ska återvända till biologiska föräldrarna så fort som möjligt. I det här fallet ansågs det inte vara möjligt och Björn Ödling slets mellan två hem.
– Men ju äldre man blev desto mer förstod man varför det var som det var. Mina föräldrar frågade ju om hjälp av bekanta på min pappas sida så att vi skulle få det bra.
– Så det har varit positivt. Det negativa är ju att det har varit splittrat för mig.
Vad har du för tankar om familjehem i dag?
– I dag är det mest positivt. Många behöver det och det behövs familjer. Sen måste man hålla koll så att det är bra familjer, för det handlar ju om ens liv. Speciellt om det är små barn är det viktigt att kunna följa upp.
I dag har Björn kontakt med både fosterföräldrar och biologiska. Han har dessutom skaffat en egen familj med två egna barn.