Barnbarnet vill inte framträda med namn, vi kallar henne Anna.
Hennes farmor bor i det särskilda boendet för äldre, farfar bodde på samma ställe.
Inledningsvis bodde de tillsammans, beskrivningen är att det fungerade bra på den avdelningen.
Senare fick de separata rum, då behövde de också byta avdelning, och där ska problemen ha börjat.
Anna berättar att farfar blev utan ett antal frukostar och middagar, vilket hans hustru upptäckte.
– Farfar avled i augusti i år, 89 år gammal. Han var strax över 1,90 lång och vägde då 36 kilo, det var bara skinn och ben. Farfar fick svälta ihjäl. Hans frukost kunde bestå av två skivor kalvsylta och ett glas saft, kvällsfikat av en varmkorv och ett glas saft. Vid ett tillfälle gav en personal honom en banan, som han varken kunde öppna eller tugga, och det visste de om. Personalen sade då till farmor ”nu har han någonting att göra”, säger Anna som reagerade på hur det såg ut hos farfar när hon besökte honom för första gången efter pandemin.
– Det var gammal intorkad spya på golvet och under vårt besök torkades det upp med en blöja. Det fanns inget toalettpapper, ingen tvål, ingen handduk, ingen sopkorg. Hans kylskåp var tomt och vattnet var avstängt. Där fanns inte ens en kanna vatten så han kunde dricka.
I anmälan till IVO tar hon också upp att personal äter upp brukarnas mat med förevändningen att den ju ändå ska slängas samt att personal - enligt egna uppgifter till Annas farmor - drar lott om vilken brukare de ska ta hand om den arbetsdagen.
Anna jobbar själv inom äldreomsorgen och ser stor skillnad på vården i den enskildes hem och på särskilt boende.
Anna vände sig till socialchefen som i sin tur hänvisade kritiken till berörd enhet och chef.
– Jag vill att det här ska upphöra. Ingen fler ska behöva drabbas av det som hände min farfar. Under sex månaders tid blev ingenting bättre. Jag trodde att det skulle hjälpa, men chefen på enheten förnekade allt, ingenting av det jag tagit upp har hänt. Det är därför jag gått vidare med anmälan till IVO.
Anna säger att hon ser en liten ljusning i och med att farmor fått flytta till en annan avdelning där hon trivs.
– Paret var gifta över 60 år, ingen ska inte behöva se sin anhöriga på detta sätt.