Det var för några år sedan som Anna då 20 år, (heter egentligen något annat) var upp till Kalix kommun för att hälsa på sin bror. I närheten vid tidpunkten bodde även en man som Anna fick kontakt med.
– Det gick väldigt fort med den här mannen, han var mycket äldre än mig. Min bror var inte glad över det beslutet att dejta den här mannen. Jag flyttade hem till Åke (heter egentligen något annat), och allt var guld och gröna skogar i början, berättar Anna innan hon fortsätter:
– Bara några månader senare blev jag gravid. Jag var egentligen inte redo att skaffa barn, men han ville att vi skulle behålla den här graviditeten och så blev det.
När Anna hade kommit över säkerhetsveckorna i graviditeten började saker och ting förändras.
– Det kunde vara att varför skulle jag vara ute på sociala medier? Varför kunde jag inte prata med honom istället?. Han kunde ifrågasätta om jag tyckte att han var ett dåligt sällskap, för att jag var ute på Facebook. Samma sak var det om jag pratade i telefon med min mamma. Successivt med tidens gång kapade jag sociala medier, plockade bort kontakter och slutade att prata i telefon.
Åkes kontroll över Anna eskalerade med tiden.
–Jag fick aldrig gå själv någonstans. Jag fick inte ens gå och jobba. Han tyckte att vi klarade oss, vilket vi egentligen inte gjorde. Ibland kunde han kasta ut mig i bara strumplästen mitt i vintern i snön och jaga mig med bilen. Han hade stenkoll på mig, skulle jag ut så skulle han alltid vara med. Oavsett om det var om jag skulle till brevlådan eller om hundarna skulle ut, berättar Anna.
Anna blev utsatt för både fysisk, psykisk och ekonomisk misshandel under åren med Åke.
– I februari nästa år är jag anmärkningsfri. Då har det gått tre år sedan jag betalade av alla skulderna till Kronofogden som han tog i mitt namn. Han köpte saker i mitt namn och sa att han betalade vilket han inte gjorde. Eftersom jag aldrig fick gå till brevlådan själv så var det ju han som skötte det där, så jag såg aldrig till de här kravbreven.
Anna berättar vidare om svårigheterna att ta steget och lämna Åke.
– Vi hade gått isär några gånger och jag hade bott på kvinnojouren i Kalix vid flera tillfällen. Jag har fått frågan flera gånger varför jag gick tillbaka, men den här personen blir som en drog för en.
– Han och barnen vi hade ihop var de enda jag hade tillslut. Det blev som en toxic cirkel, man skuldsätter sig själv och förskönar att det kanske inte var så illa. Man börjar tänka, att hade jag inte gått iväg när han pratade med mig så kanske han inte hade slagit mig.
Anna lyfter under vårat samtal även teamet bakom Kalix kvinnojour som enligt henne har haft en avgörande betydelse för att hon fortfarande lever idag.
– Det var en jättetuff period och jag mådde väldigt dåligt. Man kämpade med sig själv och sina hjärnspöken för att inte gå tillbaka igen till Åke. Tack och lov fanns Ann-Kristin Georgson (Anki) och de andra i Kalix kvinnojour där för mig i det här läget. För jag hade nog inte suttit där jag sitter idag om de inte vore för dem. Jag har sagt till Anki så många gånger att det är hon som har räddat mitt liv.
Blev det någon rättslig process där Åke fick stå till svars för sina handlingar?
– Ett bra tag i vår relation var jag utan mobiltelefon. Han kastade sönder min mobil och tyckte att vi kunde dela på hans. Jag kunde inte dokumentera någonting som exempelvis blåmärken.
– När vi gick isär satt jag timmar hos polisen i Kalix och berättade allt som hade hänt. Jag ansökte om kontaktförbud och jag hann att flytta från Kalix innan jag fick svar av åklagaren som menade att ord stod mot ord. Åke menade på att det var jag som hade varit våldsam mot honom och att allt jag sa inte stämde. Och när jag inte kunde bevisa någonting så lades ärendet ner, berättar Anna.
Anna har efter alla turer kommit på grön kvist igen i livet och bor numera på annan ort i Sverige.
– Jag har gått upp i vikt tack och lov. När jag flyttade från Kalix hösten 2019 vägde jag bara 42 kg och var väldigt undernärd. Men nu är jag i normalvikt. Jag har ett fast jobb och mina barn mår bra. Det går bra för dem i skola och förskola. Jag har jättebra kontakt igen med min familj och mina vänner.
– Det var det tuffaste jag har gått igenom att släppa den relationen, men så bra det blev nu efteråt hade jag aldrig kunnat tro. Jag står på fötterna och vi mår bra idag, säger Anna.