Klockan är strax efter klockan sju på kvällen. Skärgården och havet ligger stilla. Solen färgar himlen i orange och rosa. Andreas Wikström stävar ut med båten Emma. Det är dags för sikfiske. Han vet inte hur länge han blir borta, mellan 12 till 15 timmar uppskattar han.
Några timmar senare, ett antal provnät utlagda och uppdragna har han hittat rätt, det är här siken är.
– När jag vet var fisken är börjar det riktiga fisket, säger Andreas Wikström.
Lufttryck, högt eller lågt vatten, temperatur, vanor och vind styr var siken är.
– Det är lite detektivarbete kombinerat med erfarenhet som gör att jag alltid hittar fisk.
Han lägger ut drygt två kilometer nät. Sedan väntar han. När det är dags att börja dra näten börjar det riktiga slitgörat. Då har han varken tid att speja efter sälar, fundera på livet och världen, eller se på måsarna som tar en tur över båten eller på den rent magiska skiftningarna i naturen ute på vattnet.
– Varje soluppgång och nedgång är unik. Det är fantastiskt att få uppleva dem på havet, men oftast hinner jag inte sitta ned och njuta, det är jobb hela tiden, säger Andreas Wikström.
Det kommer rejält med sik, en och annan abborre.
Andreas Wikström plockar lös fisken en och en från näten. Ibland krävs rejält och tålmodigt arbete för att få loss fisken från "tjirvade" nät som fiskare i trakten kallar det. När fisken är lös sänks den ned i isvatten för att kylas ned, han rensar på isblock och lägger fisken i livsmedelsgodkända isbingar.
– Det är oerhört viktigt att kyla fisken direkt, det blir en helt annan smak och kvalité på fisken på så vis.
Han har fiskat sedan barnsben och säger att klimatförändringarna märks i havet. Där det fanns sik för 20 år sedan finns det inte några i dag, den har valt nya platser. Nya sorters fisk har kommit till hans fiskevatten. Han berättar om en art som ökat, vilket både förvånar och glädjer. Detta trots att det för ett tiotal år sedan konstaterades att de flesta av arten var sterila.
– Laken ökar, det är glädjande. Det är en torskfisk och en mycket bra och god matfisk. Många tycker att den är ful, men jag tycker att det är en vacker fisk, spräckligt skinn, säger Andreas Wikström.
Andreas Wikström fick nej till yrkesfiskarlicens tre gånger, innan han vid den fjärde ansökan fick ja. Det var många som skakade på huvudet när han berättade om sina planer.
– Nu är det ingen som skrattar, de har sett att det går, de har sett att jag verkligen kämpar för fisket. Jag säljer all fisk jag får upp och köparna finns över hela länet. Det gick att bli yrkesfiskare och det gör mig så glad. Jag är född att fiska, min själ hör hemma på vattnet. I det här yrket blir man aldrig fullärd, det förändras hela tiden. Det är en ständig utmaning.
Han beskriver naturupplevelsen, dofterna, vattnet, fisken, sälarna och fåglarna, det som skapar en helhet som gör att det är på havet han vill jobba, med respekt, ödmjukhet och fascination.
– Jag fiskar helst inte när det blåser mer än tio sekundmeter sydlig vind, då blir det för farligt med min lilla båt.
Han berättar att det finns mycket sik och efterfrågan är stor. Nyligen sålde han den nattens fångst som var 100 kilo sik på 45 minuter.
– Det är ett mycket stort intresse, det är jag förstås glad för. Det är ett slitsamt jobb med jag älskar det. Nu ska jag sova några timmar, säger Andreas Wikström och drar upp båten Emma till nästa fiskepass.